Nu vill vi komma vidare!
Nya Svinryggens deponi är en av ingredienserna i landskapsregeringens förslag till avfallsplan som nu ska skickar ut på remiss.
Också andra som har intresse av avfallsfrågor får yttra sig, också på nätet.
I går presenterade miljöminister Katrin Sjögren (Lib) och miljöingenjörerna Mona Kårebring-Olsson och Bror Johansson avfallsplanen. I botten ligger EU:s ramdirektiv för avfall som hela tiden blir strängare.
– Nu vill vi komma vidare i avfallsfrågan. Nu måste det gå framåt och bli konstruktivt så att medborgarna kommer med på tåget, sa Katrin Sjögren.
Under tiden som förslaget är på den tre månader långa remissrundan ska en MKB göras.
Samarbete behövs
Det centrala budskapet är behovet av samarbete, oberoende av om man kallar det för Mise eller något annat.
– Vår bedömning är att en hel del av samarbetet kan finansieras med skattemedel. Dessutom tror vi på en sänkt grundavgift som ska ligga på maximalt 70-80 euro per år.
Man vill begränsa Åpabs verksamhet och stöder utbyggnaden av Svinryggens deponi (se skild artikel), vilket betyder att behovet av att fortsätta hyra området i Hellesby försvinner.
– Dels har Svinryggens deponi planer på att bygga ut deponin, dels ingår det i Svinryggens deponis plan att en återvinningsstation ska byggas upp där den som vill hämta saker gratis ska kunna göra det.
Det stöder i sin tur EU:s avfallsdirektiv där man framhåller vikten av att återanvända det som kastas.
Till Nystadsdeponi
– I dag går tyvärr mycket av det brännbara avfallet till deponin i Nystad. Det kostar pengar. Det är inte heller så enkelt att transportera brännbart avfall till Uppsala för förbränning eftersom det sker på färjorna. Också mycket av det brännbara förs i dag till deponin i Nystad.
En direkt följd av Svinryggens deponi är att transporterna – och kostnaderna – minskar rejält.
– En fördel skulle också vara att den olagliga sopbränning som är vanlig i dag minskar.
Skattefinansiering
I dag belastas hushållen, som bekant, för hårt i Mise. Därför har landskapsregeringen utrett skattefinansieringsmöjligheterna.
En del av avfallshanteringen kan betraktas som kommunal service som kan skattefinansieras – administration, tillsyn och städning av återvinningscentraler där sopor dumpats. Problemet var att kommunerna i och med Mises tillkomst drog tillbaka skattemedlen direkt.
Därför var Mise nästan dömt på förhand till att misslyckas.
– Därför uppstod irritationen hos hushållen.
Inte bindande
Men avfallsplanen, när den går igenom, är inte bindande utan bara riktgivande. Kommunerna har fortfarande renhållningsansvaret.
Katrin Sjögren påminner om att början till Mise föddes på grund av att kommunerna bad om hjälp.
– Kommunerna insåg att de inte kunde klara av alla krav på egen hand. Därför tycker vi att det är onödigt att skrota Mise för att sedan starta Mise 2 när man kan bygga vidare på det som finns.
Rekommendationen är att kommunerna ger Mise ytterligare två år för att vända skutan och få med kommunmedlemmarna.
Proans-bekymmer
Men producentsammanslutningen Proans är fortfarande ett bekymmer, medger de.
– Förpackningsproducenterna har motsatt sig hela tiden, utom de fem företag som anmält sig. Bland dem finns hela Wiklöf-koncernen.
I avfallsplanen föreslås att kommunerna ska ge vitesföreläggande åt de företag som vägrar ta sitt producentansvar.
– Men vi kan inte tvinga någon. Det är kommunen som bestämmer.
På ett möte efter helgerna ska det missnöje som Ålands handelskammare nyligen gav uttryck för diskuteras.
