DELA

Nu blir det andra bullar på Iwa

– Vad får det vara?
– Kaffe och fastlagsbulle. En sån där rosa kaka. Och Pommac! Och ett paket Glenn!
Iwa har för många generationers mariehamnare varit stället där man träffats, trivts och rökt tobak.
Länge var Iwa ett rejält inpyrt ställe där dimridåerna låg täta. Ett fönster stod öppet och drog in isande vindar. Det hjälpte inte mycket.

Här har gubbarna vid Runda bordet löst världsproblemen – eller försökt i alla fall – här har skolungdomar suttit och pustat över fysikläxan, här har pojke mött flicka och Amors pilar har understundom prickat rätt.
Här hade frukostklubben ”Iwa-Invest Ab” ett eget telefonnummer vardagar mellan 09.00 och 10.00. Det står i telefonkatalogen ännu i dag.

Två regler fanns i frukostklubben. Den som det pratas skit om ska finnas på plats och inget som sägs tas med över tröskeln.
Världspolitiken intresserade måttligt berättades det i ett reportage i Nyan 2003:
– Det mesta har vi redan löst, sades det då.
En hemlig ritual var att när den tionde gubben kommer till bordet ska de andra högljutt konstatera:
– Där kommer den tionde!

Kopp efter kopp kaffe har slunkit ner och rågbröd, fastlagsbullar, rosa kakor, wienerbröd.
Och här har det pratats och pratats och pratats.
Och den som undrat varför det är sådan häftig rusning med bilar på Norragatan vid tvåtiden på vardagar har fått till svar att det är Sjömansskolans killar som tävlingskör till Iwa. Den som kommer sist måste betala. Kan något bli mer åländskt än så?

Iwa har funnits sedan 1952. De senaste åren har det varit rökfritt, fräscht och möblerat trivsamt med mjuka soffor och fåtöljer. Det är fortfarande lätt att känna sig hemma här.
Stället hette egentligen Ålandskringlan de sista åren, men det är det just ingen som sagt.

I lördags var sista dagen. Och rusning. Många var fikasugna och ledsna.
Magnus Virta som övertog rörelsen efter pappa Kaj Virta för drygt fem år sedan är lite hemlighetsfull.
– Jag behöver ett break i livet. Det sista året har jag jobbat 350 dagar. Nu går jag på ett annat jobb. Men jag hoppas att ett annat café kan öppna här snart. Lönsamheten har det inte varit fel på.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax