DELA
© Nya Åland

Mary klär sorgen i ord och känslor

Alla känslor har en funktion och sorgens är att läka sår. Det säger Mary Andrén-Pada, certifierad handledare i sorgebearbetning.
– Även om sorgen gör ont behövs den.
Mary Andrén-Pada blev änka för 11 år sedan år då hennes första man halkade på isen, fick fiskekniven i benet och förblödde. Efteråt möttes hon av okunskap hos de terapeuter hon talade med och såg en rädsla i många människor hon mötte.
– Det finns så många ”hylldykare”. Jag vet inte hur många kilo äppel folk har köpt för att slippa prata med mig.
Mary Andrén-Pada har en bakgrund inom vård och omsorg. Hon har bland annat arbetat som socialterapeut och föreståndare. Nu reser hon runt och handleder både personal inom äldreomsorgen och sörjande.
Kunskapen om sorg och om hur den bearbetas är allmänt låg, säger hon. Men det verkar finnas en önskan om att lära sig mer. Vid den föreläsning som Mariehamns stad arrangerade i hotell- och restaurangskolan i tisdags fylldes platserna snabbt, till största delen av vårdpersonal.

Tillfällig flykt
Sorgen är en känsla vi gärna tränger undan och försummar istället för att bearbeta. Sorgen efter ett dödsfall kan ofta slå till med full kraft först efter 2 – 3 månader.
– Då inser man att aldrig, aldrig mer…
Vanligt är att den sörjande flyr in i ett missbruk – det kan handla om psykofarmaka, motion eller alkohol – eller håller sig sysselsatt och begraver sig i arbete. Vi lever i en tid där man snabbt vill gå vidare, säger Andrén-Pada. Av både läkare och en präst fick hon själv höra att ”det tar ett år”.
– När jag fortfarande efter den tiden sörjde kände jag mig onormal.
Det finns en allmän tro att man måste vara stark.
– Vi har svårt att stanna upp och lyssna inåt.

Anpassning
Sorgeprocessen har olika uppgifter, berättar Mary Andrén-Pada. Det är ett långt arbete som bland annat handlar om att lära sig hantera och bearbeta förlusten.
Man tvingas anpassa sig till nya levnadsförhållanden – kanske har man aldrig tvättat eller bytt bildäck. Det handlar också om en inre anpassning:
– En ny identitet. Vem är jag som änka?
Därtill tampas ofta den kvarlevande med skuldkänslor, till exempel när hon eller han går vidare och investerar känslor i en ny människa.
– Men vi älskar inte den som gått bort mindre för att vi finner en ny livskamrat. Hjärtat är hur rymligt som helst.

Olika sorger
Vi har också en tendens att jämföra vår egen sorg med andras. Men varje sorg är unik och innehåller i sig många olika sorger. Förhoppningar grusas och framtidsplaner omkullkastas. När ett barn går bort sörjer föräldrarna kanske allt oupplevt, det man kunde gjort tillsammans, de barnbarn som aldrig kommer.
I sorgen är alla känslor tillåna. Det finns inga rätt och fel. Mary Andrén-Pada säger att hon var arg på sin make, på gud – till och med på sin mormor.
– Hur kan du som är 100 år leva när Rainer är död.

Saknaden blir kvar
Det är lätt att känna sig obekväm i mötet med en sörjande. I strävan efter att trösta är det lätt ta till klyschor som ”han har det bättre där han är nu” och att ”hon slipper åtminstone lida mer”.
– Det är att flytta fokus. Det är ju min sorg det handlar om.
Den största myten är, enligt Mary Andrén-Pada, att tiden läker alla sår.
– Om jag blivit nersövd då Rainer dog för 11 år sedan, skulle allt då ha gått över om jag väcktes i dag? Det är sant att det tar tid att läka sår, men inte är tiden som läker dem utan sorgen.
Känslor som längtan och saknad måste vi lära oss att leva med. För det är ju som Mary Andrén-Pada säger.
– Livet stannar upp och kan göra det länge. Men tiden stannar inte.
Föreläsningen var en av nio hon hållit på Åland de senaste dagarna.

ANNIKA KULLMAN

annika.kullman@nyan.ax