DELA
© Nya Åland

”Jag har förlorat det värdefullaste jag hade”

– Jag vårdade min dotter ensam i 18 år och hon mådde bra. Men åtta månader på omsorgsförbundets boende räckte för att försämra hennes kondition så att hennes liv inte gick att rädda.
Sju månader har gått sedan Yvonne Granholms 19-åriga dotter Stephanie Haapanen dog i sviterna av aspirationspneumoni, alltså inflammation orsakad av mat i lungorna.
Sju månader av sorg och frustration som utmynnat i ett behov av att berätta om det som hon anser vara ovärdig och kränkande vård av de mest utsatta, de som har svåra funktionshinder och som är helt beroende av vårdarnas omsorg och empati för att få så god livskvalitet som möjligt.
– Jag har berövats det värdefullaste jag hade, min dotter. Därför väljer jag att säga ifrån innan ännu ett liv går till spillo. Jag har inget mer att förlora.
Stephanie föddes 1992 och hade redan från början svårt att svälja maten. Yvonne skötte henne hemma de första tre åren och efter det var dottern på dagis och i träningsundervisningen. På eftermiddagarna var hon på fritids för barn med funktionshinder. Efter avslutad undervisning vistades hon på Hildas hus på dagarna.
Allt fungerade bra.
Men 18 års vård av dottern som måste lyftas och skötas kontinuerligt slet på mammans rygg och till slut gick det inte längre. Stephanie fick en plats på gruppboendet Björkbacken, först för avlastning och sedan september 2011 permanent.
– Jag satt här hemma och mådde dåligt och hon satt på boendet och mådde dåligt. Hon vantrivdes hela tiden och var glad bara när hon fick komma hem vartannat veckoslut.

Magrade bort
På grund av matningssvårigheterna och sviterna av en tidigare olycka som skadat hennes tänder hade Stephanie vägt lite hela sitt liv. När hon flyttade till omsorgsboendet vägde hon strax över 30 kilo.
Men i boendet magrade hon, berättar mamman.
– Redan när hon bodde hemma hade hon börjat få mat via sond i magen. Men först fick hon äta så mycket mat hon ville genom munnen och sedan kompletterade vi med slangmaten. Men på boendet värmdes sondmaten inte upp tillräckligt trots intyg från sjukhusets dietist och barnavdelningens rekommendationer.
Efter några månaders omsorgsboende drabbades Stephanie av luftvägsinfektion och i februari 2012 vårdades hon på sjukhuset. Det framgick att hon sondmatats liggande i sovande tillstånd på boendet.
– Hon vaknade av sina egna hulkningar. Den gången klarade hon sig igenom det. Men nästa gång, i juni 2012, var hennes kondition så försämrad att hon inte klarade sig.
Läs mer i torsdagens Nya Åland!

Annika Orre

annika.orre@nyan.ax