DELA
© Nya Åland

Ingen känd organdonation från Åland

Ingen vet hur många ålänningar som har donerat ett organ.
Eventuella transplantationer sköts helt utanför Åland.
Under de senaste dagarna har Prins Daniel riktat strålkastarna mot problemet med att organdonatorerna i Sverige är alltför få.
– Är man beredd att ta emot ett organ så bör man också vara beredd att ge ett organ, sade han till SVT och uppmanade sina landsmän att bli bättre på donationer.
Prinsens agerande väcker frågan om ålänningarna är bra donatorer eller inte. Det visar sig att ingen riktigt vet svaret och det beror på att vår verklighet ser helt annorlunda ut än den i Sverige.
För det första har läkarna enligt finländsk lag rätt att ta organ av en hjärndöd människa om inte personen i fråga uttryckligen har förbjudit det under sin levnadstid. Man kan alltså inte vända sig till ett register för att få veta att en si eller så stor del av befolkningen registrerat sig som donator.
För det andra utför ÅHS inte transplantationer. Ålands befolkning är för liten för att det skulle vara befogat att ha det specialistmaskineri som skulle krävas.


Inte hemkommun
De personer som förklaras hjärndöda och de övriga sjuka potentiella donatorerna är inte bara ytterst få till antalet – de får nästan alltid intensivvård utanför Åland. De flygs till andra sjukhus, huvudsakligen till Åbo, och det blir därför läkarna där som fattar beslutet om något organ skall tas till vara eller inte.
Levande donatorer sköter planeringen av ingreppen direkt med det sjukhus som skall utföra själva operationen.
Hur ofta ålänningarna de facto blir donatorer vet man alltså inte. ÅHS får inga uppgifter om den saken och transplantationscentralen för ingen statistik.
– Vi noterar bara sjukhusen som organen kommer i från, inte donatorernas hemkommuner, säger Hannu Taka-Eilola.
Läs mer i papperstidningen!

Titte Törnroth-Sarkkinen