DELA
© Nya Åland

HFD avgjorde hundbråket i Lumparland

Grannarna till en hundgård i Lumparland har under 16 års tid kämpat i rätten för att få hundarna flyttade. Hundarnas skällande har ansetts störande. Sedan förvaltningsdomstolens beslut överklagats av såväl hundägarna som grannarna, har nu Högsta förvaltningsdomstolen avgjort målet.
Hälsonämnden fattade i juni ifjol ett beslut där det sades att hundägarna måste vidta åtgärder för att dämpa ljudnivån, vilket i praktiken innebar att hundarna skulle flyttas till andra sidan huset. Mot detta beslut lämnade såväl hundägarna som grannarna in besvär till Ålands förvaltningsdomstol. Men domstolen förkastade besvären. Hundägarna beslöt då att gå vidare med saken till Högsta Förvaltningsdomstolen. Detta fick också grannarna att följa efter. För Nya Åland berättar grannarna om sitt beslut att gå vidare till HFD:


Egentligen nöjda
– På det stora hela är vi egentligen nöjda med såväl hälsonämndens sista beslut, som med Ålands förvaltningsdomstols beslut. Vi skulle inte ha skrivit till HFD om det inte var för att hundägarna drev saken vidare. Vi fann oss då tvugna att göra detsamma, eftersom vi var rädda för att förvaltningsdomstolens beslut skulle ogiltigförklaras till vår nackdel. Därtill såg vi gärna att HFD skulle komplettera och förtydliga hälsonämndens beslut gällande de åtgärder som måste vidtas från hundägarnas sida. Vi ville alltså att det i beslutet skulle stå klart uttryckt att den nya byggnaden för hundarna skulle vara ljudisolerad i väggar och tak, så att det inte skulle dyka upp ytterligare skäl till bråk.


Anledning att upphäva
Hundägarna, som valt att ej kommentera saken till Nya Åland, yrkade å sin sida på att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva det tidigare beslutet. Därtill ville de ha sina rättegångskostnader ersatta. Enligt hundägarna så hade en av ledamöterna i hälsonämnden uteslutits på grund av jäv, och att det i beslutet inte tillräckligt hade motiverats varför ledamoten ansetts jävig. Detta menade man att skulle kunna upphäva beslutet. De hävdade vidare att förvaltningsdomstolen inte var tillräckligt preciserade då de avfärdade hundägarnas förslag på möjliga åtgärder som otillräckliga. Inte heller tyckte hundägarna att det hade utretts ordentligt varför en flyttning av hundgården skulle avhjälpa de påstått för höga ljudnivåerna.
Även grannarna till hundägarna har yrkat på ersättning för rättegångskostnader:
– Vi menar att flera beslutsfattare i ärendet kan anses ha varit jäviga, och därför tycker vi att vi borde haft rätt till ersättning för rättegångskostnaderna.


Slutgiltig dom
HFD beslöt dock att alla ovan nämnda besvär skulle förkastas. Ålands förvaltningsdomstolsbeslut ändras inte. Båda parters yrkanden om ersättning av rättegångskostnader förkastas likaså. Grannen uttrycker ändå sin lättnad över beslutet:
– Vi känner att detta gick vår väg. Vi skulle som sagt inte ha brytt oss om att överklaga om inte hundägarna först hade gjort det. Ifjol kom dessutom Europadomstolen fram till att rättegångsprocessen tagit allt för lång tid, och att nämnden undlåtit att följa högre instansers beslut. Detta gjorde att Finska staten (i praktiken landskapsregeringen) dömdes till att betala 20 000 euro i skadestånd till oss.
Enligt HFD:s beslut skall hundarna flyttas inom 60 dagar från och med detta. Grannen förhåller sig dock en aning tveksam till hur det kommer bli med den saken.
– Läget har varit oförändrat i 16 år, så man tvivlar på om något överhuvudtaget kommer ske. Men förhoppningsvis kan detta beslut få hundägaren att ändra sig och flytta på hundarna.

LINNEA TILLEMA