Han äter butikernas matsopor
Robert Ammicht börjar dagen med en smoothie gjord på en mix av de läckerheter han hittar i butikernas containrar. Melon, ananas, banan…
Några gånger i veckan tar han en cykeltur från Lemland till Mariehamn för att fylla på skafferiet.
Han hamnade på Åland av en slump. Robert Ammicht, även känd som Birchbarkbobananda, bor egentligen på ön Lasqueti i Kanada men har under året cyklat runt i Europa. När färjan stannade till i Mariehamn i höstas var tanken först att han bara skulle se sig omkring, men nu har han bott här snart tre månader. Han fick nya vänner som han nu bor hos i Lemland.
Solenergi
Ammicht lever så miljövänligt som bara är möjligt. På Lasqueti producerar han all sin ström själv med solenergi och den räcker till allt han behöver.
– Så lever nästan alla på den ön, berättar han.
Han blir ledsen när han tänker på hur mycket onödigt som slängs, hur dyrt det blir för samhället, miljön och individen.
– Om till exempel en del till ett elverktyg går sönder kan man lätt hitta material på soptippen att laga det med, man behöver inte köpa nytt varje gång, säger han.
Ammicht har även tillverkat sitt eget lilla vildmarksbad av upphittat material. Han berättar om så kallade ”free stores” som finns i Canada. Där kan man lämna de fungerande saker man inte längre vill ha, det är mer attraktivt för folk att gå dit och hämta saker än till soptippen.
Själv hittar han och reparerar alla de verktyg han behöver i sitt yrke som hantverkare.
– Det ger mig en känsla av frihet att inte behöva köpa saker och i stället få vara kreativ.
Ammicht upprörs över hur mycket mat som slängs från butikerna varje dag. På sin blogg, dumpsterdivingpippi.blogspot.com, har han lagt upp bilder på de mängder av mat han har hittat i de åländska butikernas containrar. Ofta till synes felfri mat. Han hittar så mycket frukt, smör och annat att han knappt behöver köpa någon annan mat för att överleva.
– Häromdagen hittade jag 37 paket smör. Folk är nog inte medvetna om hur mycket som slängs eftersom de sällan tittar i containrar.
Smöret har han fryst in och han behöver inte köpa smör på några månader nu. Han ger även bort mycket av den mat han hittar, för vem orkar äta upp fem askar med vindruvor på egen hand?
Han betonar att han inte äter sopmaten av ekonomiska orsaker, utan av ekologiska. Även när han tar mat ur butikernas containrar väljer han först och främst den ekologiska eller kravmärkta frukten om alternativet finns.
– Fast jag sparar ju massor med pengar, som jag sedan kan använda till annat.
Inte ensam
Ammicht tror inte att han är ensam om den här livsstilen på Åland. Han har sett andra vid soptunnorna och även spåren efter dem. Han har också haft vänner med sig när han gjort sina fynd. Vad butikernas personal tycker om det han gör vet han inte.
– Någon gång har någon kommit ut och undrat vad jag håller på med. De blir mest förvånade och påpekar att det kan vara farligt.
Ammicht menar dock att han håller sig borta från kött och annat som kan vara farligt och satsar i stället på frukt som har skalet kvar och varor som är inplastade.
Nu är han besviken på att vissa butiker håller sina soptunnor låsta. Vad är vitsen om de ändå inte vill ha maten, undrar han.
Ammicht uppskattar landskapsregeringens uppmaning om att man ska ”äta upp all mat”, som de annonserade om i samband med kampanjen ”Europa minskar avfallet”. Men han önskar även se en mer långsiktig lösning på slöseriet.
