DELA
© Nya Åland

Första öppna valdebatten i går

Det blir knappast någon större politisk sakfråga som kommer att ligga i vågskålen då ålänningarna om knappt två veckor väljer sin nästa riksdagsledamot.
Att det är sjöfarten, det svenska språkets ställning och en utveckling av självstyrelsen som är de stora åländska frågorna verkar kandidaterna nämligen vara eniga om även om det har sina privata hjärtefrågor som de brinner för.
Det är en slutsats som ligger nära till hands att dra efter den första öppna valdebatten i Ålands hotell- och restaurangskola i går kväll.
Den borgerliga alliansen hade tagit initiativet till debatten som är den första av sammanlagt tre som skall hållas före valet. Kvällens debattledare Ulf Weman började med att be varje kandidat att kort berätta om vilken fråga han eller hon brinner mest för.
Först ut, efter lottdragning, var Kaj Grundström (s) som lyfte fram sjöfarten.
– Sjöfartsfrågan har nu medvind och ligger vid Kobba Klintar, jag vill ha in den i Västerhamn.
Roger Eriksson (lib) betonade i sin tur att han brinner för hela ideologin, liberalismen, som placerar människan i centrum från vaggan till graven.
– Måttet för vår civilisation är hur vi behandlar de sämst belönade, sade Eriksson.


Med överallt
– Jag brinner för självstyrelsens utveckling i riksdagen och i samhället som helhet, sade Elisabeth Nauclér (ob) då det blev hennes tur att svara. Hon betonade också att hon riksdagsledamotens inte bedriver en en mans show i huvudstaden utan driver de frågor, som till exempel sjöfarten, som åländska politiker vill föra fram.
Martin Nilsson (s) tyckte att frågan var svår eftersom han brinner för så många olika saker.
– Jag vill vara med överallt men bör jag välja en fråga så brinner jag kanske mest för miljöfrågor och alternativ energi, sade han.


Inte uppmärksamhet
Barbro Sundback (s) lyfte fram den nordiska välfärdsmodellen i sin helhet.
– Finlands socialskydd är inte lika väl utvecklat som i de andra nordiska länderna. Frågor som gäller socialskyddet rör ålänningar men de har hittills inte ägnats den uppmärksamhet som de förtjänar, sade Sundback.
– Jag brinner för sjöfarten och som ekonom i den svenska riksdagsgruppen har jag goda möjligheter att fortsätta det arbete som Roger Jansson (fs) har påbörjat, sade Magnus Lundberg (c).


Nato nej
Camilla Gunell (s) var sist ut med sitt öppningssvar och även hon tyckte att det var svårt att ta ställning för en enda fråga.
– Det finns ju välfärden, miljön, sjöfarten, svenskans ställning…, sade Gunell.
– Men en sak som jag vet med bestämdhet är att jag inte vill bo i ett land som tillhör Nato.
Det visade sig att just Nato blev en av de frågor som man från publikens håll var intresserad av att spinna vidare på. Det i sin tur resulterade i att samtliga kandidater fick spela med öppna kort och redovisa sin ställning till ett finländskt medborgarskap i Nato – det blev tummen ner hos samtliga sju kandidater.


Mot Nauclér
Som nästa moment i debatten uppmanade Weman kandidaterna att ställa en valfri fråga till en valfri kandidat. Med tanke på resultaten i de lokala förhandsgallup som har gjorts och som har lyft fram Elisabeth Nauclér som favorit var det inte speciellt förvånande att en av del frågorna från konkurrerande sosselista riktades just mot Nauclér.
– Du har sagt att alla är sossar på er lista, både de borgerliga och obundna. Nu vill jag veta vad som skiljer dig från en sossarna, frågade Barbro Sundback.
– Mitt uttalande handlar om att alla vi i de nordiska välfärdsstaterna har samma sociala grundvärderingar som utgångspunkt om man jämför med andra länder i Europa, att jag representerar de obundna beror på att de var först med att fråga mig men jag känner att jag har också de andra borgerliga bakom mig, svarade Nauclér.


Tre kryddor
– Betyder Nauclérs svar att ni två, Magnus och Roger, egentligen har kastat in handduken, undrade Kaj Grundström.
Det hade herrarna inte utan betonade vikten att att den borgerliga alliansen är en rent teknisk allians.
– Vi är som ett smörgåsbord med tre kryddor, sade Roger Eriksson.
Camilla Gunell konstaterade att sossarna redan har fått de viktiga frågorna om sjöfarten, språket och en utveckling av den ekonomiska självstyrelsen förankrade hos socialdemokratiska partiet i Helsingfors.
– Hur pass förankrade är era löften inom SFP, frågade hon Nauclér som svarade att de som behövs vara förankrade är det.
– Det som är det viktiga nu är att få in frågorna i regeringsprogrammet och att få de olika riksdagspartierna att anta egna Ålandsprogram, sade Nauclér och det förde debatten in på frågan hur de olika kandidaterna tänker påverka i Helsingfors.


Ett pangläge
– Idag har centern 53 platser i riksdagen och socialdemokraterna 51. Om den 52 blir en ålänning har vi ett pangläge, konstaterade Sundback och betonade att den som vill rösta taktiskt därför skall rösta på en socialdemokrat.
– Att rösta på en som är inom SFP är en bortkastad röst, sade Sundback.
– Det är betydligt lättare att påverka i en liten grupp med samma språk, sade Magnus Lundberg.
– SFP har dessutom sin givna plats i regeringen.
– Att rösta på sossarna är verkligen att kasta bort sin röst, det är ju en av oss som kommer att vinna, var Roger Erikssons kommentar.
– Öppnar man dörren till SFP är det i alla fall inte liberala vindar utan kraftiga högervindar som blåser, replikerade Kaj Grundström och påpekade också att SFP är för Nato.


Personliga kontakter
En stor del av debatten kom att handla om just vilka påverkningsmetoder som är bäst i Helsingfors, inte bara vilket parti som man får bäst stöd av utan också de personliga kontakternas betydelse.
Det som också betonades från alla håll i går är viljan att delta i de frågor som inte direkt berör Åland. Samtliga kandidater vill påverka och i rikspolitiska frågor.
Biståndsarbete, internationella frågor, invandrarpolitik och Östersjömiljön lyftes fram som viktiga exempel på ärenden som inte är direkt åländska men nog så viktiga för både Finland och människorna på Åland.
Publiken, ett 60-tal personer, deltog med frågor om bland annat folkpensioner och möjligheten att lämna SFP. Den fråga som väckte mest skratt levererades av Pekka Tuominen, före detta sekreterare i riksdagen, som undrade vem av kandidaterna som var beredd att lämna in en motion som skulle förhindra den planerade varningstexten på vinflaskor.
Samtliga kandidater lovade lämna in motionen.

TITTE TÖRNROTH-SARKKINEN

titte.tornroth@nyan.ax

Foto: JONAS EDSVIK

jonas.edsvik@nyan.ax