Flyttade till Åland när deras hemundervisning hotades
Simon Hammarnejd, 11, har undervisats hemma av sin pappa sedan första klass, och det trivs han bra med. När kraven för rätt till hemundervisning höjdes i Sverige valde familjen att flytta.
– Vad är det som säger att det är bra för ett barn att fösas ihop med 30 andra i ett klassrum? säger pappa Mischa Hammarnejd.
Simon Hammarnejds skolstart blev inte som han hade tänkt sig. Han tyckte att barnen i förskolan var elaka och läraren ”sög”. Många av pojkarna i klassen var vilda och hade diagnoser som adhd. Under två månader satt Simons föräldrar med i klassrummet som stöd åt sin son. Men problemen fortgick under hela första terminen och de såg hur han vantrivdes.
Föräldrarna kände sig besvikna eftersom de hade valt ut friskolan noggrant. När en specialpedagog på skolan rekommenderade att de började med hemundervisning nappade de därför direkt.
– Vi var två karriärister som tvingades att ta ett beslut för vår sons bästa, säger Mischa Hammarnejd. Simon har en stark vilja och är envis, det krävs mycket för han ska anpassa sig efter vissa system.
Mischa är tveksam till att man i allt högre grad plockar ut de barn i klassen som upplevs som krångliga och ställer diagnos på dem. Han menar att problemen har eskalerat de senaste tio åren och det kostar samhället pengar och resurser. Han skulle hellre se att man satsade på mindre föräldradrivna skolor eftersom föräldrarna känner sina barn bäst.
Undervisning i vardagen
Nu valde han att själv bli Simons lärare och har varit det i fyra år. Under två månader pluggade han på om hemundervisning, och till chefen på förlaget där han arbetade sade han att han skulle bli hemma med barnen i nio år. Chefen var förstående för situationen men i höst har Mischa inte längre jobbet kvar.
Familjen lever då på den lön mamma Christina Hammarnejd tjänar som redovisningsekonom.
– Det är klart att man får göra avkall på ekonomin men det är det värt, säger Christina.
Läs mer i papperstidningen.
