DELA

Fästinggränsen kryper norrut

Mot slutet av det här århundradet är fästingarna spridda i större delen av Finland, Sverige och Norge, med undantag för fjällen.

Den slutsatsen drar Thomas Jaenson vid Uppsala universitet. Han är professor i medicinsk entomologi – vetenskap om insekter – och har tillsammans med forskaren Elisabeth Lindgren kartlagt förekomsten av fästingar i Sverige.

Klimatet kommer att gynna att fästingarna sprider sig norrut åtminstone till slutet av århundradet, säger Jaenson.

Både fästingarnas förekomst och växtsäsongens längd begränsas om dagsmedeltemperaturen är under fem grader.  Den geografiska utbredningen av fästingar i Sverige sammanfaller med utbredningen av träden klibbal och hassel. Viktigast är en växtsäsong som startar före 1 maj och pågår 170 dagar.

Beräkningarna gjordes utgående från SMHI:s (Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts) klimatscenarier fram till år 2100.

Öland, Gotland och sydöstra Sverige kommer att få torrare somrar, och det är inte gynnsamt för fästingar.

Att skjuta bort rådjur och sätta upp rådjursstängsel kan begränsa borreliaspridningen.

I synnerhet längs Norrlandskusten kan antalet fästingar öka kraftigt om man inte skjuter bort ”väldigt mycket rådjur och harar”, djur som står för en stor del av fästinghonornas mat.

 Rådjuren smittar inte fästingarna med borrelia. Men där det finns mycket rådjur finns det också många fästinglarver, avkomma till fästinghonorna som sugit blod från rådjuren.

Larverna kan bli infekterade när de tar blod från smågnagare och harar.Många fästingar infekteras just av smågnagare, näbbmöss och harar, och de blir infektionshärdar för TBE och borrelia.

Många undrar vad som är viktigast för förekomsten av fästingar – klimatet eller rådjuren.

Men det är fel fråga. Om det är varma vintrar, tidiga vårar och sena höstar så överlever rådjur. Så det är alltid klimatet som ligger i bottnen, säger Thomas Jaenson.

Studien har publicerats i tidskriften Ticks And Tick-Borne Diseases. (pd)