DELA
© Nya Åland

Ett 70-tal flaskor ombord på champagnevraket

Nu har dykningarna vid champagnevraket avslutats. Experterna som undersökt vraket konstaterar att det rör sig om en galeas som troligen gått på grund under åren 1800-1830.
Till ytan har man bärgat ett amforaliknande krus med olivolja, två oktanter och tre porslinstallrikar.
I lastrummet finns ett 70-tal champagneflaskor.

Bildspel


Galeasen som ligger på 40-50 meters djup i Ålands södra skärgård är 21 meter lång. Den har gått i östersjötrafik och kommer troligtvis från något av de nordiska länderna. Under sin färd norrut från kontinenten har fartyget gått under, enligt museibyråns marinarkeolog Marcus Lindholm troligen genom grundstötning.
Enligt dykarlaget finns det ett 70-tal champagneflaskor under vrakets däck. Flaskorna är undersökta och dokumenterade utan att någon av dykarna rört dem och utan att någon gått in i vraket, som är mycket skört och ömtåligt. Enligt vice lantråd Britt Lundberg kan flaskorna vara av olika märken och typ och eftersom lasten är så pass stor var slutmålet förmodligen adeln eller något handelshus.


Inga skelett
Några skelettdelar har dykarna inte sett, men ombord på vraket finns en stor mängd bruksföremål, personliga tillhörigheter och navigationsutrustning som är väldigt välbevarad. Och några av föremålen har dykarlaget skyddsbärgat.
– Det vi tagit upp är ett oljekrus som är fyllt med olivolja, två oktanter och tre porslintallrikar. Oljekruset är gjort av glaserat stengods och är förseglat, säger Marcus Lindholm som gjorde en bedömning att kruset bör tas upp om det ska vara möjligt att bevara innehållet.
Kruset ligger nu i saltvatten i väntan på ett expertutlåtande om hur det ska kunna konserveras på bästa sätt.
Ombord på vraket finns även en fartygsspis som Marcus Lindholm betecknar som unik.
– Det är den bäst bevarade fartygsspisen jag sett, säger han.


Namnet viktigt
Tidigare har landskapsregeringen meddelat att vrakets namn är den viktigaste ledtråden för att kunna få reda på vrakets ålder. Att identifiera vraket har dykarlaget inte lyckats med under veckan som gått, men chansen finns fortfarande, säger Marcus Lindholm.
En försvårande omständighet när det gäller identifikationen av vraket är att akterspegeln, där fartygets namn brukar stå, inte finns kvar.
– När fartyget förliste trycktes hela akterspegeln ut av luften som fanns kvar, säger Marcus Lindholm.
Dock innebär den öppna akterspegeln att dykarna haft full insyn i kaptensmässen som är belägen i vrakets akter, säger svenske dykaren och vrakexperten Anders Näsman som var med vid upptäckten av vraket och under veckans undersökningar.


Intakt rigg
Att det handlar om just en galeas kan man se på vrakets rigg som fortfarande är intakt, säger Marcus Lindholm, som under den kommande veckan ska skriva en rapport utifrån dykningarna och dokumentationen.
Enligt Anders Näsman har dykarlaget befunnit sig nere vid vraket i 40 minuter åt gången.
– Den totala tiden från att vi lämnar ytan tills att vi kommer upp igen är 80 minuter, säger han och lägger till att dykarna använder militär dykutrustning som inte släpper ut bubblor som kan få vrakets trä att erodera.
Han tycker det är fantastiskt att vraket är så välbevarat.
– Det är en riktigt spännande upplevelse att dyka där. Ofta är den här typen av vrak söndertrålade, men det här är helt intakt, säger Anders Näsman.

John Granlund

john.granlund@nyan.ax