Efter 20 år flyttade Judy från ÅCA-huset
En epok går i graven – och en ny börjar.
När Judy Kuitunen på lördagen flyttade de sista sakerna från ÅCA-huset i Mariehamn till det gamla slakteriet i Jomala Gölby var hon vid gott mod, trots 20 bra år i det gamla mejeriet.
– Just nu känns det inte så mycket eftersom jag har så mycket att göra. Känslorna kommer nog senare.
I Kakelhallens östra vägg finns en stor dörr som leder rakt ut till en avsats. Dit har alla stora, tunga maskiner som behövs för keramiktillverkningen släpats ner. Avsatsens räcke har tagits bort och på granngårdens parkering står en kranbil som ska lyfta ner grejerna på ett flak.
– Det fanns en hiss här när jag flyttade in, men den togs bort sen så nu är det lite svårare, säger Judy Kuitunen.
Tillsammans med sin man Jussi Kuitunen, Mark Rajalin och Erik Hemming ser hon till att lastningsremmar spänns runt de tunga brännugnarna, degblandaren, gipsborden, formningsmaskinen, badkaret för slam, köpdisken och pallarna med lera. Lokalen är snart tömd, alla keramikföremål är redan borta.
– Varje dag i januari har jag kört ut ett lass till Gölby. Småplocket tar tid, men det är nyttigt också på det sättet att man rensar upp här efter 20 år. Jag är faktiskt lite förvånad över hur mycket grejer jag har, jag har ju köpt vartefter under årens lopp.
Även om Judy Kuitunen nu ser fram emot att starta ett nytt kapitel, är det med saknad hon tar farväl av ÅCA-huset.
Vad kommer du att sakna?
– Att det är så centralt. Alla turister som kommit hit år efter år och som är ledsna för att jag försvinner. Jag tycker inte att Gölby är så långt borta, men för dem utan bil är det svårare.
Lokalen i Gölby är i behov av renovering. Det ska Judy Kuitunen fokusera på snart. Men inte riktigt ännu.
– När allt är flyttat härifrån ska vi ha en stor fest, säger Jussi Kuitunen.
– Ja, vi måste ju ha gravöl, instämmer Judy.
