DELA
© Nya Åland

Biodlarna slår larm om framtiden

Det finns ett akut behov av utbildning för att få yngre krafter till binäringen.
Dessutom borde antalet bisamhällen på Åland tredubblas för att kunna garantera rikliga fruktskördar.
Många tror i dag att biodling handlar om honungsproduktion och ingenting annat. Det är en missuppfattning, binas viktigaste roll är att fungera som pollinatörer och med det garantera dels rikliga fruktskördar och dels en biologisk mångfald i naturen.
– Värdet av pollineringen är säkert 20-30 gånger större än honungens värde, säger biodlaren Torbjörn Eckerman.
Jordbruksverket i Sverige har räknat ut pollinatörernas betydelse för skörd av bär och frukter. Verket har kommit fram till att man med binas hjälp kan höja äppelskörden med 70 procent och jordgubbsskörden med minst 20 procent.
Applicerar man siffrorna på den åländska äppelskörden betyder det att odlarna årligen kan tacka bina för hundratusentals kilogram frukt.

Förmedla kunskap
Utan bin i bär- och fruktodlingarna blir också produkten sämre enligt Jordbruksverket. I zoner med dålig pollinering missbildas jordgubbarna och äpplena blir mindre, osymmetriska och har sämre smak.
Trots att pollineringen är så viktig finns det i dag alldeles för få bisamhällen på Åland.
– Det finns kanske 300 samhällen, det borde finnas 1.000. Som jämförelse kan nämnas att det finns 2.000 på Gotland, säger Eckerman.
– Vi har inte resurser att ha någon som på heltid jobbar med biodlingsfrågor men vi försöker ju betona pollineringens betydelse i alla fall, säger Soile Vartiainen, rådgivare på Ålands hushållningssällskap.

Utbildning behövs
Att det är för få bisamhällen på Åland beror dock bara delvis på okunskap. En annan bidragande faktor är att det inte finns någon återväxt bland biodlarna. Det behövs efterföljare bland yngre generationer.
– Allt hänger i dag på en skir tråd, säger Eckerman som äger ungefär en tredjedel av de åländska samhällena.
För att få fram kunniga unga biodlare behövs utbildning och den viktigaste frågan för Ålands biodlarförening just nu är att hitta någon som kan administrera och finansiera en nybörjarkurs. Föreningen, som bygger på ideellt arbete, saknar resurser att ordna en kurs helt i egen regi.
Inom landskapsregeringen existerar biodlingen knappt som näring och det saknas poster för stöd eller utbildning. Som det ser ut nu hoppas biodlarföreningen i stället på hjälp av Konstsamfundet i Finland.

Titte Törnroth-Sarkkinen

titte.tornroth@nyan.ax