DELA

Berättar om olyckan vid Rosella

– Jag hann tänka tre tankar. Ett, det här händer inte mig. Två, och jag som ska flytta i dag och så tre, ren och skär panik
Det berättar Benjamin Rostén där han ligger i sjukhussängen med benet i paket. Han kunde lika väl ha varit död.
Så allvarlig var olyckan i Västerhamn förra måndagen, då Benjamin Rosténs fot fastnade i en kastlina från Rosella och han slets ner i vattnet.
– Titta jag kan röra stortån, säger han, när Nya Åland hälsar på på sjukhuset.
Det var tid för Rosellas avgång från Mariehamn och 19-åriga hamnövervakaren Benjamin Rostén befann sig ute på en kasun, en bit ut från själva kajen, när olyckan var framme.
– Kastlinan till trossen blev en ögla som lade sig runt min fot. Det var den sista som satt fast i färjan och snörde åt mitt ben som en strypsnara. Samtidigt pressades jag mot räcket och öglan blev bara spändare, berättar Benjamin.

Klättrade själv
Sedan vet han inte exakt hur det gick till men varken benet, repet eller staketet gick sönder. I stället drogs Benjamin ner i vattnet och kom upp till ytan bara några meter från färjan.
– Då är repet borta från min fot och jag simmade fram till kasunen och klättrade upp för stegen. Sedan gick jag ett tiotal meter, ända in på innan någon såg mig, säger Benjamin.
Ombord på Rosella såg man dock att någon ramlat i vattnet och stängde av maskinerna.
Befälhavaren ombord har besökt Benjamin på sjukhuset och berättat att ropet om ”Man över bord” ljöd över radion.
– Om de inte skulle ha stängt av så snabbt så kunde strömmarna ha sugit in mig i maskineriet eller hållit mig kvar under ytan, säger Benjamin.

Berömmer vården
En kollega skjutsade honom till akuten och sedan gick det snabbt. Benet hade klämts ordentligt.
– Jag var så skakis och fylld av adrenalin att jag inte kände någon smärta alls, säger Benjamin, som passar på att ösa beröm över sjukhusets personal.
– Jag har så mycket positivt att säga om dem alla. På akuten, på intensiven och här på kirurgiska avdelningen har alla varit så bra, säger han, och ser riktigt nöjd ut i sin sjukhussäng.

Många operationer
Benjamins ben gick att rädda och har hittills opererats fyra gånger.
I dag, torsdag, är det dags för nästa operation och en till är planerad till nästa vecka. Efterhand syr man ihop de två hack som skars upp på var sida av benet för att rädda musklerna som klämts.
– Läkaren sade i dag att jag eventuellt kan klara mig utan att transplantera hud, och det skulle ju vara skönt, säger Benjamin.
Han har börjat med fysioterapi och till och med varit upp med kryckor några gånger, men det ska bli allt mer och mer.
– Det var bara ren tur att jag inte slog i huvudet. Det är ju aldrig roligt att förlora ett ben, men jag skulle mycket hellre ha gjort det än att få en hjärnskada, säger han.
Har du inte varit rädd någon gång?
– Nog har jag varit lite fundersam inför operationerna, men nu börjar jag vänja mig. Man somnar och så när man vaknar så är det över, säger Benjamin.

Länge på sjukhus
Det är ännu oklart hur länge han måste ligga på sjukhus, men läkarna har talat om 3-6 veckor. Benjamin håller sig sysselsatt genom att titta på tv och filmer, prata med besökare och spela dataspel.
– Jag har ingen internetanslutning här tyvärr. Det skulle ju vara kul att kolla mailen. Det finns tydligen en dator jag skulle få använda, men den är två våningar ner så hur skulle det gå till, säger Benjamin.
Hur mår du i dag?
– Jag har nog klarat mig rätt bra. Jag drömmer inga mardrömmar. Jag somnar varje kväll någon gång mellan tio och tolv, sedan sover jag till tidig morgon då jag har så ont i benet att jag vaknar. Sedan får jag smärtstillande och somnar om igen, så ser mina nätter ut numera.

En månad
Benjamin Rostén tog jobbet som hamnövervakare som ett sabbatsår, medan han funderar på vad han vill studera. Han hade bara jobbat i hamnen i ungefär en månad när olyckan skedde. Nu är han sjukskriven fyra månader.
– Men jag har nog planer på att gå tillbaka till jobbet igen sedan. Det är ett sjysst gäng som jobbar där, säger han.
Diskuterar ni mycket kring säkerhet i hamnen?
– Nja, när jag började där så spanande jag direkt in var alla stegar upp ur vattnet fanns, och det är jag glad över i dag. Och under de första dagarna pratade vi lite om säkerhet och jag fick gå runt med en annan som berättade om hur allting fungerade, säger Benjamin.

Ingen flytväst
Han hade ingen flytväst på sig när olyckan skedde.
– Nu i efterhand har jag fått veta att det finns flytvästar, men jag har nog aldrig sett någon använda flytväst när jag varit på jobb.
Har olyckan ändrat dig som person?
– Det är svårt att säga nu, det märker jag väl i så fall först när jag kommer ut i vardagslivet.
– Men jag kommer nog att vara mer uppmärksam på öglor i framtiden, säger Benjamin Rostén.

ANNA BJÖRKROOS

anna.bjorkroos@nyan.ax