DELA
© Nya Åland

25 år sedan mordet på Olof Palme

Lördagen den 1 mars 1986 vajar självstyrelsegårdens flagga på halvstång. Under söndagens gudstjänster hålls griftetal och böner. Två dagar senare inleder landstinget sin vårsession med en tyst minut. Talman Sune Carlsson håller minnestalet.
– En orädd och skicklig internationell politiker, en som alltid med kraft och engagemang verkade för demokrati, fred och social utjämning i världen, beskriver han Olof Palme.
Genom åren har Nyan skrivit om Palmeutredningen vid flera tillfällen.
I dag går vi tillbaka till tre händelser som uppmärksammats både på Åland och i Sverige.

”Advokatavslöjandet”

1997 berättar Nyan om ett samtal som ålänningen Henrik ”Hentti” Lundberg hade med advokaten Pelle Svensson på ett flygplan till London 1989.
Enligt Svensson var det Christer Pettersson som mördade Olof Palme för ”bombmannen” Lars Tingströms skull.
innehållet i testamentet, där lösningen till Palme-mordet sades ligga.. Det var också då som Henrik Lundberg , efter många års tystnad, berättade sin historia för Nya Åland:
På en flygning till London några år efter mordet hamnar Lundberg bredvid en medelålders, korpulent man. De börjar samtala. Domen mot Christer Pettersson ska snart falla och Svensson oroar sig för hur det ska gå.
Henrik Lundberg frågar närmare vad han pratar om.
– Då berättade han just det som nu stått i artiklar i bland annat Hufvudstadsbladet, att han var ”bombmannen” Lars Tingströms advokat och att Christer Pettersson hade jobbat som livvakt åt mannen.
Och så kom avslöjandet:
– Han berättade att Christer Pettersson hade mördat Palme för att hämnas på det svenska samhället för Tingströms räkning. Tingström var oskyldig, hävdade han.
Pettersson och Tingström hade träffats i fängelset och blivit vänner.

”Mockfjärdsvapnet”

2006 hittade Expressens reporter Christian Holmén och de åländska dykarna Ove Jansson och Benny Gustavsson en av de heta revolvrarna i utredningen.
Det handlade om en revolver av märket Smith & Wesson .357 Magnum som användes i ett postrån i oktober 1983 i Mockfjärd, ett litet samhälle i Dalarna.
Vapnet har varit aktuellt i Palmeutredningen eftersom kulorna från rånet respektive mordet har samma blyisotopiska sammansättning. Men polisens tester gav inget entydigt resultat.
Vapnets pipa var i för dåligt skick för att det skulle gå att avgöra om det avfyrat de kulor som fanns på Sveavägen. Uppgifter till polisen gör dessutom gällande att vapnet slängdes i Djursjön redan 1983.

”Mariehamnsspåret”

Strax efter mordet får spaningsledaren ett tips av en åländsk kvinna. Hon har några dagar efter mordet träffat en turist i Mariehamn som liknar mördaren – åtminstone så som Lisbeth Palme beskrev honom.
Senare ska det också visa sig att mannen befann sig på platsen under mordnatten.
Kvinnans tips togs emot med ett visst intresse av Palmeutredningen och två kriminalinspektörer besöker henne i februari 1987.
– Även de höll med om att det fanns för många sammanträffanden i Mariehamnsspåret, säger kvinnan till Nya Åland 1996.
När hon träffade mannen i Mariehamn bar han en lång, mörkblå täckjacka och var i sällskap med en kvinna och ett barn.
– Han reagerade ”oväntat” när jag förde Olof Palme på tal, berättar kvinnan i sitt brev till spaningsledaren Hans Holmér.
Kvinnan skickade ytterligare två brev. Hon mindes då fler detaljer och framförde tanken att vapnet kan ha kastats i Ålands hav.
Mannen figurerade en tid som vittne i utkanten av utredningen. Han kallas ”Skandiamannen” efter huset där han arbetade. Efter att ha undersökt hans uppgifter avfärdade polisen ”Mariehamnsspåret” som helt ointressant
– Han fanns på platsen under mordnatten, men det är också allt, sade spaningsledare Hans Ölvebro till Nyan i februari 1996.
Läs mer i papperstidningen!

Annika Kullman