DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Lohela har helt rätt – öka riksdagens Ålandskunskaper

Riksdagens talman Maria Lohela har rätt inställning då hon säger att kunskapen om Åland bör öka i riksdagen.
I två dagar besöker riksdagens talman Maria Lohela (Sannf) Åland för första gången. Till Nya Åland säger hon att kunskapen om Åland måste bli bättre i riksdagen. Både besöket och beskedet om kunskapsbehovet är ytterst välkomma då stora reformer ska genomföras och relationen mellan riket och Åland har försämrats.

Det senaste klavertrampet i förhållandet kom bara för en månad sedan, när Lohelas partikollegor tillika grundlagsutskottets sannfinländska medlemmar Leena Meri och Simo Elo stoltserade med att de stoppat höjningen av den åländska klumpsumman i nästa års statsbudget. Enligt dem skulle ”statsstödet” till Åland inte höjas. Uttalandet kom efter att grundlagsutskottets medlemmar besökt Åland och fått kunskap om hur självstyrelsen fungerar. Att några av de mest grundläggande sakerna, att klumpsumman inte är ett statsstöd, inte gått hem hos ledamöterna är oroväckande och tyder på faktaresistens. Vill man verkligen faktakolla något om Åland så finns ju faktiskt samtliga åländska toppolitiker och tjänstemän bara ett telefonsamtal bort.

Lohelas inställning är den rätta. Vill Maria Lohela öka kunskapen om Åland i riksdagen vore det därför välkommet om hon började i sitt eget parti där flera felaktiga och Ålandsfientliga uttalanden väckt uppmärksamhet. Det första steget är att rätta de felaktiga uppgifterna som partikamraterna kommer med.

Kännetecknande för Sipiläs regering är att toppolitikerna, framförallt partiledarna och ministrarna, håller tyst eller twittrar kort när en Sannfinländsk ledamots uttalande väcker anstöt. Talman Lohela gjorde inget avsteg från den linjen då hon diplomatiskt duckade för frågan om sina partikamraters plumpa utspel. Andemeningen i Lohelas svar är att man ska få uttrycka sig på ett kontroversiellt sätt. Men frågan är om man får uttrycka sig direkt felaktigt?

Sannfinländarna ska ändå inte ges en allt för stor betydelse då det kommer till de försämrade relationerna mellan Åland och riket, även om de gärna själva framhäver den.

Ur ett historiskt perspektiv är kunskapsbristen om Åland inget nytt fenomen. Relationen har gått i vågor och de övriga regeringspartierna Centern och Samlingspartiet har inte utmärkt sig i positiv dager.

Radar man upp sveket om vindkraftsstödet som näringsminister Olli Rehn (C) stoppade och höjningen av klumpsumman som statsminister Juha Sipilä (C) och Ålandsminister Anne Berner (C) öppnade upp men som uteblev, kan man konstatera att Ålandsfrågor och i förlängningen minoritetsfrågor inte är högprioriterade i den centerledda regeringen.

I tidningen Åland skriver Staffan Bruun i en krönika (1.10) att landets toppolitiker under hans 40 år i riksdagen visade en stor välvilja mot Åland. Undantag fanns men de var få och berodde främst på okunskap. Men under de senaste åren är välviljan bortblåst, skriver Bruun. Enligt honom handlar det om att missunnsamhet och egoism dominerar i Helsingfors när det kommer till flyktingar, ålänningar, svenskspråkiga och andra minoriteter.

Det är lätt att hålla med om att ovannämnda grupper, framförallt flyktingarna, har fått det betydligt sämre sedan Sipilä kom till makten. En av få framgångar som Sannfinländarna kan stoltsera med inför sina väljare är den allt mer restriktiva flyktingpolitiken vars mål är att göra Finland till ett oattraktivt land för människor på flykt. Den hårda och stundvis nationalistiska inställningen som genomsyrar hela regeringen är ett hot mot minoriteter och i förlängningen också Åland. Speciellt i en tid då både landskapsreformen, social-och hälsovårdsreformen och självstyrelselagsrefomen kan påverka självstyrelsen. Nu behövs både kunskap och vilja att hitta konstruktiva lösningar, precis som Lohela efterlyser.