DELA
© Nya Åland
Foto: Veronika Åström
GOTCHA! Leho Väina lyckas rätt snart få fast måsunge nummer två i byggdammet.

Leho – måsräddaren i nöden

Ämbetshuset fick oväntat besök på arbetsplatsen under torsdagen – två gånger om. Måsungar hade vid olika tillfällen förirrat sig in i byggnaden. Men tack vare Leho Väinas hjälteinsats fick båda irrfärderna ett lyckligt slut.

Leho Väina är anställd av Varu bygg Ab, där han jobbar extra med att riva väggar och skyffla ut byggskrot från ämbetsverkets lokaler. Men under torsdagen fick han två mer ovanliga uppdrag – att lyfta ut ofrivilliga besökare.

– De lär sig flyga nu och går runt överallt. Sedan hamnade de till slut här, förvirrade och rädda, säger han.

Att irra runt i ämbetsverkets lokaler nu under ombyggnationen är säkert något som var ålänning kan känna igen sig i. Hur länge dagens besökare vilse irrat runt i byggdammet, vet inte Leho Väina.

– Men direkt jag såg dem så fångade jag dem. Jag tvekade inte en sekund.

Var du inte rädd att de skulle bitas?

– Nej, de bits inte. Sedan har jag handskar ändå.

Nyans reporter är med vid den senare räddningsinsatsen av måsunge nummer två, med utryckning strax efter klockan 15.

– Det är första dagen det har hänt att fågelungar har kommit in i byggnaden, och så händer det två gånger, säger Leho Väinä.

Måsungen står intryckt i ett hörn i en korridor och försöker ta sig ut genom en personalutgång, som förstås är stängd för obehöriga. Efter en liten jakt på nedre plan, där måsungen vid flera tillfällen tappar fotfästet och halkar omkull, får Leho Väina tillslut fast den lilla rymlingen, när den försöker gömma sig bakom en byggstege.

– När man fångar dem så lugnar de ner sig, säger han och visar hur den nu lugnt har resignerat där i hans händer.

Han bär direkt ut den och hittar snart den perfekta platsen i ett litet buskage. Några desperata föräldrar som saknar några ungar har han inte sett till i närheten.

Men kanske måsungen nu ropar efter dem från sitt tillhåll?, undrar en förhoppningsfull reporter.

– De ska väl klara sig själva nu, så föräldrarna oroar sig nog inte längre över dem, säger Leho Väina.

Leho Väina, som kommer från Keila i Estland, har bott i Mariehamn i 1,5 år. Hans flickvän flyttade hit först och sedan kom han efter. I höst ska han börja en lång språkkurs för att lära sig svenska.

– Jag vill leva och bo här och då måste jag lära mig svenska. Jag kan lite finska redan, säger han.

Han har sina två barn kvar i Estland – på 10 respektive 17 år – som kanske också kommer efter.

– Jag ska åka hem till Estland och hälsa på i slutet av juli, säger han.

Har du några fåglar hemma?

– Nej, jag har inga husdjur.

Vad gör du om du får mer besök de närmaste dagarna?

– Jag kommer förstås att rädda dem också. Absolut!

Även om många kan tycka att måsarna kan vara rätt besvärliga nu, så gör Leho Väina inte det.

– Nej, mig retar de inte. Jag är en sann djurvän, säger han.