DELA
© Nya Åland
Foto: Julia Johansson

Grovt djurskyddsbrott upp i rätten

Bilder på smutsiga lokaler, kalvkadaver och utmärglade djur. Igår hölls rättegången mot den man som står åtalad för grovt djurskyddsbrott efter att missförhållanden på mannens gård uppdagats 2014.

– Han har aldrig haft något ont uppsåt. Det är en personlig tragedi som skett, sade den åtalades biträde Johnny Bäck under rättegången.
Nya Åland har tidigare rapporterat om den man som står åtalad för grovt djurskyddsbrott. Det var efter en inspektion av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM, i april 2014 som det visade sig att över 70 stycken av gårdens sammanlagt 123 nötdjur dött eller på annat sätt försvunnit från gården.

I rätten erkänner mannen att djurhållningen kunde varit bättre men tillbakavisar uppgiften om att antalet döda djur skulle vara 70 stycken. Han säger att det uppskattningsvis rör sig om 30-40 djur, både avlivade och naturligt avlidna under den period, april 2014-januari 2016, som åtalet omfattar.

– Siffrorna är missvisande eftersom jag legat efter med registreringen av djuren, säger han.

I rätten berättar den åtalade mannen att intresse för djur alltid funnits där och sina egna djur införskaffade han 2012, med tanken att de i slutändan skulle bli hans huvudsyssla. Men att driva gården vid sidan av sitt heltidsjobb fungerade inte riktigt som det var tänkt och till följd av den höga arbetsbelastningen drabbades han av utmattningsdepression, vilket enligt honom själv är en av huvudorsakerna till att situationen såg ut som den gjorde när ÅMHM kom på besök.

– Man bara jobbar och jobbar och ser inte vad som händer. Det är som att ha skygglappar. Jag tänkte inte ens på att sälja djuren, bara på att få det att fungera, säger mannen.

Idag finns det möjlighet att följa alla nötdjur från vaggan till graven genom ett register som upprätthålls av livsmedelssäkerhetsverket Evira. Det är utgående från dessa siffror som inspektörerna kommit fram till att åtminstonde 70 djur på gården saknats.

– Det finns viss felmarginal men i det handlar i så fall om att ännu fler djur skulle vara försvunna, säger veterinär Mikael Hagman i sitt vittnesmål.

Att det finns någon naturlig förklaring till den stora kalvdöd som skett på gården under den två år långa perioden kan veterinären inte se. I sitt vittnesmål säger han att det finns en viss naturlig dödlighet när man sysslar med den här typen av djurhållning, men att allt över 10 procent är alarmerande och att veterinär i sådana fall borde tillkallats för att utreda saken, något som inte gjorts i det aktuella fallet.

Den åtalade mannen säger att valet att inte tillkalla veterinär dels bottnade i en knacklig ekonomi, dels i att han upplevde att han hade kompetens på området med sin mångåriga erfarenhet av just nötkreatur.