DELA
© Nya Åland

Framtiden kräver mod och skratt

Den här veckan har Nya Åland bjudit in gästskribenter på ledarsidan. Skribenterna berör på olika sätt främlingsfientlighet. Först ut är Jörgen Pettersson:
Debatten om Ålands del i den internationella flyktingkrisen handlar om två saker. För det första antalet nya ålänningar vi tar emot och för det andra om synen på människor och vikten av att markera med kraft när ideal som ”blonda och blåögda” lyfts in i samtalet.

Först, ska Åland alls ställa upp och ta emot flyktingar från världens krigsområden? Frågan känns inte jättekomplicerad. Lever man på världens säkraste plats är det rimligt att hjälpa andra.

Det handlar i första skedet om tjugo människor till Mariehamn och fem till Jomala. Därefter tio till femton vart tredje år, för ett tag. Möjligen någon till i någon annan kommun. Det är inte massinvandring. Det handlar om att göra det man kan, även om det är lite. Åland är ett samhälle där vi i dag bor cirka åttio olika nationaliteter. Alla är ålänningar. Av våra i dag tjugoniotusen ålänningar är fler än tiotusen födda någon annanstans.

Åland är resultatet av alla dessa människors gemensamma strävanden efter ett bra liv. De flesta av dem har aldrig behövt gå hungriga eller känna sina liv vara hotade. Bland dessa ålänningar finns korta och långa, håriga och flintiga, gubbtjyvar och gnälltanter, skrattare och rockare, unga och gamla, punkare och gökar och precis allt där emellan. Här får man vara den man vill och utifrån sina egna förmågor bygga sitt liv.

Nya ålänningar tar med sig nya traditioner, ambitioner och smaker. Tack och lov. Åland och ålänningarna behöver stimulans och tuggmotstånd i vardagen. Vi klarar av det och vi behöver arbetskraften. Det är rimligt och nödvändigt som en humanitär insats men det stannar inte där. Det är också betydelsefullt för Ålands framtida tillväxt och möjligheter. Vi behöver fler människor som hjälper till att försörja en allt äldre befolkning. Annars väntar sänkt välfärd, höjd pensionsålder eller högre skatter. Kanske alltihop.

Den andra delen i flyktingdebatten är det värre med. Det väcker avsmak hos mig när människor döms från början. Det har pratats om ”högriskländer” och våldtäktsmän och vikten av att skydda våra kvinnor och så vidare i ett intellektuellt rävspel med siffror. Mot det vill jag protestera. Människor är människor oberoende var de råkar vara födda.

Ja, det finns avskum bland dessa människor. Några är skurkar för att de väljer att bli det. Dessa kan vara födda på Åland eller i Ångermanland eller i Kotka, Berlin, Sao Paolo eller precis var som helst här i världen. Det hänger inte på din födelseort om du väljer ett laglöst liv.

I debatten lyfts ibland fram ”bara det inte blir som i Sverige…”. Ursäkta mig, men Sverige har gjort i stort sett allt rätt. Tack vare massinvandringen är Sverige i dag ett stort litet land som hela världen lyssnar på. Allt har inte gått perfekt för det gör det aldrig när man har med människor att göra. De är oförutsägbara vare sig de är vita eller svarta eller gula eller mittemellan. Till all lycka, det vore en mardröm om alla gjorde likadant och liknade på varandra.

Sverige har gjort en demografisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas, är historieprofessorn Dick Harrisons glasklara slutsats.

Det har ibland lyfts fram att brottsligheten i Sverige ökat under de senaste åren. Sanningen är den motsatta. Från år 2005 till år 2012 minskade andelen personer som uppgivit att de blivit utsatta för brott från tjugosex procent till tjugotvå procent. Är 2013 steg denna siffra något (till tjugofyra) men det är, enligt Brottsförebyggande rådet BRÅ, för tidigt att dra slutsatser.

Till sist. Flyktingmotståndarnas bärande argument är att ”lilla Åland kan förvandlas till något helt annat” och redan där uppstår den första tankevurpan. Det är nämligen självklart och till och med önskvärt att det blir annorlunda. Det har det alltid blivit.

Åland är ett ekonomiskt väl rustat samhälle med låg arbetslöshet och framtidstro och dagens Åland liknar väldigt lite det Åland som fanns för femtio år sedan. Detta har skett tack vare århundraden av utveckling och inflyttning. Samhället ska förändras och samhället har förändrats. Faktiskt nästan alltid till det bättre.

Jörgen Pettersson