DELA
© Nya Åland

Danny Saucedo i ett dragigt Centertält

Vad gör landskapsregeringen och vad gör lagtinget?

Det frågade Haije Tuominen när jag på 90-talet skulle efterträda henne som lagtingsreporter. Jag minns inte svaret men klarade det muntliga förhöret.

Hon skämdes en aning när hon blev påmind om det häromveckan. Varför det? En pol mag-examen är ingen garanti för att man förstår verkligheten. Som tur är finns det ingen lag på att varje ålänning ska lära sig det demokratiska regelverket och självstyrelsens grunder. Om alla blev statsvetare skulle arbetslöshetsprocenten snabbt nå rekordhöjder.

Man måste få tycka att politik är tråkigt.

Från pressbåset i lagtingssalen ser man ibland tonåringar uppe på läktarna som gäspar, småpratar eller fipplar med sina mobiltelefoner i stället för att följa med dramat som utspelas i salen. Lagtingsreportrar och lagtingsledamöter har också gäspat, småpratat och fipplat med mobiltelefoner under pågående plenum men det är möjligen en annan sak.

Ett förslag från landskapshåll om att ge rösträtt åt sextonåringar i kommunalvalet har fått ett blandat mottagande.

Vad är det värsta som kan hända? Ser de etablerade kommunpolitikerna ett skräckscenario framför sig där Saltvikscentern måste bränna sin valbudget på att boka Danny Saucedo till något dragigt partytält i Kroklund, eller att det plötsligt springer en massa tonåringar omkring i stadens vallokaler och jagar Pokemon Go-figurer som unga moderater gömt i ett bås?

Eller att sextonåringar lägger sina röster på någon artonåring som lovar att jobba för att sänka gränsen för tobaksköp, fast kommunerna inte har något med den saken att göra?

Sänkt röstningsålder är ett utmärkt initiativ.

Själv hade jag säkert röstat om jag haft den chansen som sextonåring. Jag hade följt med vad mina kandidater sagt och gjort. Och jag hade tids nog förstått att min röst inte behöver betyda att världen blir som jag vill även om min kandidat blir invald.

Låt de sextonåringar som bryr sig säga sitt i vallokalen. Kanske röstar de in någon som tröttnar halvvägs genom mandatperioden – sådana folkvalda finns det i alla åldrar – eller så hittar de en framtida stjärna, en kille eller tjej som rör sig som fisken i vattnet bland gamlingarna och förstår att inget i politiken händer över en natt. Men också att man kan åstadkomma vad som helst tillsammans.