Biskopens påskbrev: En tidig påsk
Björn Vikström, biskop i Borgå stift, sänder här sin årliga påskhälsning.
Påsken infaller ovanligt tidigt i år. Barnfamiljer och lärare som lärt sig att dela in vårterminen i lämpligt jämna proportioner mellan jullov, sportlov, påsklov och sommarlov känner sig kanske litet snopna: innan sportlovsminnena hunnit blekna är det dags att plocka fram påskpyntet.
Påsken är en av få stora helger under året, vars tidpunkt varierar. Det känns på många sätt rätt och riktigt att påsken vägrar att inordna sig i enkelt förutsägbara upprepningar. Påskens budskap spränger murar och ifrågasätter det invanda och rationella.
Jesus möter ensamhet, lidande och förnedring. Hans dödskamp på korset är en livfull och smärtsam beskrivning av den totala utsatthet som många lidande och förtryckta människor tvingas utstå ännu idag. Till den fysiska smärtan läggs hånet; den psykiska terrorn: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Var är hans Gud nu?”
Påsken berättar om uppståndelse, men också om upprättelse av dem som känner sig dömda och förlorade. Vi är kallade att i påskmorgonens anda rulla bort stenar från varandras väg; öppna stängda hjärtan, visa på utvägar, stöda livet och stärka hoppet. När det här sker, då förverkligas orden om att vi genom dopet blir delaktiga inte bara i Jesu död, utan också i hans uppståndelse.
Med de här tankarna vill jag tillönska stiftet och alla dess medlemmar en välsignad och befriande tidig påsk!
Texten är förkortad.
