DELA

Ännu ett land stänger portarna

Så typiskt svenskt. Usch vad jag skäms över landet där jag föddes och bodde i tills jag var tio. Hur kan svenska sossarna kalla sig socialdemokrater? Hur kan de representera den socialdemokratiska vänstern om de struntar i solidaritet och jämlikhet? Så här sa en sosse om de nya asyllagarna:

”Även om vi har världens bästa mottagningssystem så har ju inte ens vi något trollspö som gör att vi på kort tid kan trolla fram hundratusentals bostäder, tiotusentals lärare och socialsekreterare och hundratals skolor. Det finns rent fysiska begränsningar för hur många vi kan ta emot.”

Det där låter som nåt SD skulle säga. Visst krävs det resurser och det finns begränsningar men då kan väl miljardärerna börja hjälpa till lite? Man kunde ta de ynka tre procent av skattepengarna som går till försvaret, och pengarna som sätts på till exempel kärnkraft och använda det för att göra det bättre för folk och ge de nya möjligheter, nya liv i Sverige, bygga nya hem och ett bättre system för invandring. Men nej, Sverige bygger murar, USA ska bygga murar, EU bygger murar och blir ett fort av taggtråd och fattigare länder får ta hela smällen.

När barnalik börjar spolas upp på stränderna vid Öresund, hur kommer man att ursäkta det hela?

Hur kommer regeringen täcka över det när kustbevakningen tar till vattenkanoner för att stoppa båtar med flyktingar?

Vad kommer politikerna skylla på när polisen sliter itu familjer på dunkla tunnelbanestationer?

”De var ISIS-terrorister”. ”De tar våra jobb”. ”De är en fara för Sverige”. ”Han såg ut som en våldtäktsman”. ”Han var säkert brottsling”. ”Hon kanske hade bomber innanför jackan”.

Så fan heller.

Jag är besviken. Jag skäms över att vara tvungen att säga att jag föddes i Sverige. Jag hade turen att födas där. Jag hade turen att vara en vit heterosexuell man i världens nu senaste fort. Kanske hade jag och mina bröder fötts i Syrien, och blivit tvungna att krypa under taggtråd, på ett lerigt fält, förföljda av beväpnade soldater i hopp om att komma till ett land som till slut stänger sina dörrar? Kanske hade min åttaåriga lillebror drunknat vid Greklands kust? Kanske hade jag förlorat mina föräldrar i tumultet på en tågstation någonstans Europa, och aldrig sett dem igen? Men nu har jag istället turen att kunna sitta här och skriva precis den här texten och försöka hjälpa och påverka så gott jag kan.

Tänk om man skulle börja tänka solidariskt? Om man skulle strunta i vilka land människor föds och istället hjälpa sina jämlikar? Fortsätter det såhär kommer det definitivt sluta illa.

Jag sörjer mitt före detta hemlands beslut och skulle jag inte vara så ung ännu kanske jag skulle vara en av de som med tänger och sågar öppnar dörren till ett kollapsande Sverige för att hjälpa förtvivlade människor till förhoppningsvis, ett nytt liv.

Lukas Lantz, hemundervisad Ung Sosse