DELA
© Nya Åland
Foto: Stellan Herner

”Alla som finns måste få finnas”

I trettio år har Jonas Gardell skrivit böcker, turnerat och sjungit om alla människors lika värde.

– Det är ett tecken på hur långt samhället kommit från de humanistiska värderingarna om man tycker det jag säger är kontroversiellt, säger han.
För över 30 år sedan gav Jonas Gardell, i dag lika folklig som Lill-Babs, ut sin första roman, ”Passionspelet”. Det är också 30 år sedan han gjorde sin första show, ”Happenings” och 30 år sedan han träffade blivande maken Mark Levengood.

I oktober besöker Jonas Gardell Mariehamn och Alandica med sin föreställning ”30 år tillsammans”.

När blev du rolig?

– Jag var rolig som barn, men jag blev också mobbad som barn, och då slutade jag vara rolig. Men jag minns exakt när jag blev komiker. Jag var på en uppläsning och läste ur min bok, och publiken skrattade. Komikern Jonas Gardell trädde fram som ganska färdig. Jag låg vaken i sängen på natten efteråt och visste att mitt liv hade tagit en ny riktning.

Tycker du själv att du är rolig?

– Ja … jag tycker jag kan vara rolig. Men jag är ju också författare och dramatiker … det där tycker jag var en oförskämd fråga.

I dina föreställningar skiftar du stämningslägen så att publiken ibland vrider sig av skratt, ibland gråter. Hur jobbar du för att få fram det?

– Det där är något jag bara kan. Mitt berättande har en röd tråd och då blir konsekvensen att jag ibland är rolig, ibland allvarlig. Min begåvning är begränsad, men jag kan skriva och prata så att folk berörs.

En ofta återkommande tematik i ditt konstnärskap är att våga, att inte vara rädd, att känna skamlöshet och att förlåta sig själv. Varför är det viktigt?

– Ja, och att släppa, lämna och gå vidare.

Varför återkommer du till det?

– Man måste välja sitt liv och sitt livs auktoriteter. Man kan lyssna på några, men inte alla. Jag återkommer hela tiden till att vara den som väljer i mitt liv.

– I tv-serien ”Torka aldrig tårar” var det viktigt för mig att visa de unga männens liv, de som dog i aids, att deras liv inte var bortkastade. I musikalen ”Livet är en schlager” sjunger Peter Jöback en sång med textraden ”Mitt liv är ett liv värt att levas”. Jag sjunger samma sång i ”30 år tillsammans” och beskriver det som en nyckelscen för att förstå mitt berättande. Alla som finns måste få finnas. Den frågan blir oerhört relevant i flyktingkatastrofen där vi har tagit oss rätten att bestämma vems liv som ska levas.

Läs hela intervjun med Jonas Gardell i papperstidningen eller E-Nyan!