Sjukpensionärern kontaktade Nya Åland efter den senaste tidens serviceförsämringar för de fattigaste pensionärerna både i kommunerna och på landskapsnivå. Hon har pratat med många pensionärer som lever sina liv på eller under existensminimum.
– Det föddes så mycket hopp när utredningen kom om hur de fattigaste pensionärerna har det på Åland, hur svårt de har att klara av sina liv. Men det blev platt fall. Det är bara ett fåtal som har fått pengen på 70 euro i månaden. Det är rentut sagt förnedrande!

Hög tröskel
Den inkomstbeprövade pengen på maximalt 70 euro per månad började betalas ut i somras. Få har sökt stödet och ännu färre har fått.
– De som skulle få den är huvudsakligen folkpensionärerna, äldre ensamstående kvinnor som varit vana att klara sig själva och att inte begära hjälp av samhället. Det är en väldigt hög tröskel för dem att vända sig till socialen och be om pengar. Det betyder att man ska blotta sig totalt, ungefär som att klä av sig spritt språngande naken, och sen kan man få avslag i alla fall.

Ålandstillägget
Ålandstillägget är en annan källa till missnöje. Pensionärerna får inget.
– Det är konstigt att det går så lätt att ge åt höginkomsttagarna när det är så svårt att hitta sätt att ge till dem som bäst behöver det. Det är dyrt att leva och bo på Åland. Jag tänker inte bara på oss sjuk- och andra pensionärer utan också på ensamförsörjare och andra barnfamiljer. Ålandstillägget borde vara grundat på inkomst.
Hennes huvudfråga är: Hur kan politikerna i landskapsborgen och i kommunerna sova lugnt om nätterna när de inte förmår ordna så att de fattigaste får hjälp?
– Det är vanliga människor som betalar landskapspolitikernas löner och Ålandstillägg.

Högt ÅHS-tak
En sak som också upprör henne är att Ålands hälso- och sjukvård har höjt sina avgifter i år och att sjukpensionärerna inte omfattas av det högkostnadstak som gäller för ålderspensionärer över 65 år.
– Taket lovades till 2009, men inte kom det något. Jag ringde till ministern och frågade och fick svaret att det tar sin tid, att det kanske dröjer ett par år. Men jag nöjer mig inte med det svaret. Vi fattiga och sjuka drabbas varje dag. Det är nu vi behöver hjälp!
Som sjukpensionär, med ett högkostnadstak på 300 euro per år som alla andra 18-65-åringar på Åland, måste hon ta ställning till om hon har råd att gå till läkare. Det är inte lätt att lägga ut en sådan summa när pengarna inte finns.
– Också medicinkostnaderna stiger hela tiden.

Dyr städning
Att staden inför 2009 tog bort städpatrullen som har servat gamla och sjuka är ytterligare ett beslut som väcker hennes ilska. Också hon fick det brev i december där det utan förvarning meddelades att patrullen skulle dras in.
– Jag hade haft städpatrullen ett par år eftersom jag genomgått svåra operationer och varit mycket sjuk. Jag orkar helt enkelt inte städa längre. Men var ska jag ta pengar till de privata firmor som stan tycker att jag ska anlita i stället?
Inte heller anslogs pengar för ”Fixar-Malte” som skulle ha hjälpt gamla och sjuka med enklare göromål som de själva inte klarar av längre.

Utan skygglappar
”För att leva på Åland ska man vara ung, rik, välutbildad och helst barnlös”, säger hon.
– Jag vill att politikerna ska vakna upp. Det skrivs hela tiden at det är så bra att bo på Åland, men det är det inte för alla. Det finns folk som inte har det bra och det finns en fattigdom som de styrande väljer att blunda för.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax

Du kan endast kommentera mellan 8:00 och 16:45 på vardagar.