DELA
Foto: Jonas Edsvik

Talman Lindholms tal

Herr President!

Vi gläder oss att Herr President är här på Åland i dag och öppnar det nya lagtingsåret. Ni Herr President kunde inte ha valt ett bättre tillfälle.Dessutom kommer ni med vackert väder och det har vi inte varit bortskämda med på sistone.

Vi har varit utflyttade under ett års tid medan lagtingshuset har genomgått en renovering. Nu är vi tillbaks igen!

Lagtingshuset som en del av projekt 77 hade nog inte kommit till om inte dåvarande president Kekkonen lagt sitt ord för det!

Finland 100 år har firats på olika håll, även på Åland.

Kanske den största satsningen var konsertberättelsen Karelen Karelen, en berättelse om kvinnor som under krig flydde sina hem och om deras livslånga längtan till hemlandet Finland och till sin hemby.

Många bär på en liknande familjehistoria. Det gör även jag.

I dag är många människor på flykt. På Åland har vi återigen öppnat våra hem och människor har funnit sin trygghet här hos oss.

Många frivilliga har engagerat sig för att de nykomna flyktingfamiljerna ska trivas, läras sig svenska och hitta jobb. Barn går på dagis och i skola. Här på fredens öar ute i ytterskärgården, i min hemkommun Kumlinge, föddes i en flyktingfamilj en liten baby förra veckan på FN dagen.

Finland fyller 100 år i år och självstyrelsen är 95 år.

Finland och Åland är sammanbundna med varandra genom självstyrelsen. När man nått så pass hög ålder känner man varandras styrkor och svagheter, åtminstone tror man det.

Finland iklädde sig ett långsiktig åtagande då statstillhörigheten avgjordes av Nationernas Förbund. Åland är därmed inte en intern finsk angelägenhet. Åland ska vara enspråkigt svenskt, alla kontakter mellan åländska och finska myndigheter ska ske på svenska, alla rättsnormer som ska gälla även på Åland ska vara på svenska, för att vara gällande på Åland.

Det var en till antalet mindre befolkning som låg till grund för det statiska ekonomiska systemet vi fick vid den senaste revisionen och de områden som är uppräknade i behörighetsfördelningen mellan Åland och Finland är delvis svårtolkade och inte längre tidsenliga.

Våra åländska strävanden att utveckla självstyrelsen är avhängt av hur Finland vill utveckla sin autonomi.

Vi har inte samma kyliga förhållande mellan oss som vi kan se mellan Katalonien och Madrid men inte heller den ömsesidiga respekt vi kan se mellan Danmark och Färöarna, där olikheter respekteras.

Vi står någonstans mittemellan och utgår ifrån att överenskommelser som gjorts håller som det påbjuds en rättsstat som Finland.

Jag vill tro att finländska beslutsfattare inte glömt sin historia och strävanden under rättskampens tid.

Just nu har arbetet med en fjärde generationens självstyrelselag gått in i det skedet att ett lagförslag så småningom ska lämnas till riksdagen.

Kommittén som under ledning av President Tarja Halonen tagit fram ett förslag, har enats om ett betänkande.

Från åländsk sida kan vi väl säga att målet var långt längre men i samarbeten måste man kunna kompromissa och nu har vi nått en gemensam kompromiss.

Vi har kompromissat tillräckligt!

Ministerierna i Finland har invändningar på kommitténs betänkande, nu står vår tillit till de politiska partier som skrivit under betänkandet gemensamt med oss på Åland.

Språket, självstyrelsen och demilitariseringen är endel av vår identitet. Något vi alltid berättar om då vi möter människor som inte känner till Åland. Det är något som också fascinerar och intresserar våra gäster.

Även om vi inte har någon militär så är väldigt många av oss med i civilsamhällets olika frivilliga organisationer som ökar vår trygghet och alltid har beredskap. Till sjöss har vi sjöräddningen och på land har vi många frivilliga brandkårister och Röda kors hjälpare. Vi har även en aktiv flygklubb. Exempel på hur väl frivilligheten fungerar har vi sett så sent som på sensommaren.