DELA
© Nya Åland

Åsa kockar nära naturen

Det skall helst vara ekologiskt. Det skall vara närproducerat. Det är viktigt för både kropp och själ att veta vad man äter. Men man får inte fundera på det för mycket.
Ungefär så lägger Åsa Darby ut texten om sin syn på mat. Och helst skall man göra maten själv.
Åsa jobbar med catering, men just nu går företaget på halvfart medan hon är mammaledig med Charli. I familjen finns också tvillingarna Zoe och Lucy och Charlis pappa Seth Engström, kallad Jocke.
Vi träffas hemma i köket i Lemland Bäckäng. Jocke är hemma på lunch, Charli tittar fram litet blygt under sin stol, jakthunden som jag glömde fråga namnet på gör sig bekant och mamma Freja som bor granne kommer in på ett ärende. Tvillingarna är på dagis, men det verkar vara full rulle i alla fall.


Mat är viktigt

Med tre små barn får det här med mat aspekter av olika slag. Socker, godis och tillsatsämnen är sådant som Åsa håller ett öga på.
– Glassen till exempel, det är ju mer tillsatsämnen än andra ingredienser, säger hon och medger en lätt överdrift. Så hon brukar laga glass hemma, då vet hon vad den innehåller.
Överhuvudtaget tycker hon folk skulle satsa mera på att laga mat hemma.
– Familjevis. Alla kan hjälpa till. Likaså om man har gäster så kan de hjälpa till. Varför inte till exempel blanda till bålen, det får upp stämningen.
Och baka brödet själv. För att det är gott, för att veta vad det innehåller och för att Åsa är övertygad om att man mår bra av att knåda deg.
– Det viktiga med mat är att man känner att den lever, att den inte har legat tre år nerfryst i ett centrallager. Det ultimata är att få plocka åt sig själv i trädgården, ler hon och minns att mormor hade kor och hos en granne uppe i byn fick man nyvärpta ägg när hon var barn.


Barnen förstår kretsloppet

I Bäckäng är man fortfarande nära naturen. Jocke jagar, så mer ursprunglig än så kan råvaran inte bli. Men hur ställer sig tvillingarna till att äta rådjur, som tidigare kanske har gått och betat i närheten av huset? Eller lamm som de har sett växa upp.
– Bara jag inte skjuter bambina så går det bra, säger han.
Det blir en naturlig inställning till mat, vad mat är och var den kommer ifrån. Som grönsakerna i landet. Man sår, man skördar, man tillreder. Och man vet exakt vad man har gödslat med, vad man har sprutat med ifall man har gjort det.
Än så länge finns det mest rödbetor, spenat och potatis, det är bara två år sedan familjen flyttade in i huset. Men det blir mer så småningom, ekologiskt odlat. Och inte bara det, Åsa vill att så mycket som möjligt av maten skall vara ekologisk.
– Där har vi en ständig diskussion, skrattar hon, och konstaterar att just den saken inte är så viktig för Jocke.


Åländska får

Men visst går det rätt bra om man försöker. Åsa påpekar att man kan investera i en frys och köpa ekologiskt kött. Då vet man vad man har. Och mamma Freja har får. Åländska får som går ute från vår till slakt kan inte vara så mycket annat än ekologiska.
– Jag köpte klövermjölk en gång, erkänner hon, men det kändes inte rätt. Det skall inte vara priset som avgör vad man äter.
Men visst är pengar något man får tänka på i en trebarnsfamilj. Åsa tycker grönsaker och frukt är väldigt dyrt, kanske som följd av euron. Trots det har hon prenumererat på ekokassen, den som man får hemtransporterad varann vecka med garanterat ekologiska grönsaker.
– Den kostar, men jag tycker ändå att den är jättebra.


Café Charli?

På baksidan av huset finns en stor terrass. Och ett restaurangkök.
– Det skulle ju bli café här, men så kom Charli!
Men restaurangköket är i användning. Folk ringer och vill ha mat till kalas av olika slag.
– Nu när barnen är små så levererar jag maten och åker hem igen. Men visst skulle det vara roligt att få vara med och planera från början vilken sorts mat man bjuder på vilken sorts fest.
För visst har det betydelse.
– Om någon skulle beställa till exempel korvsås och ris till ett bröllop, då skulle jag nog överväga att gå ner i pris!
Finns det rum för det?
– Egentligen inte. Med ett så här litet företag så är marginalerna väldigt små. Och maten är dyr på Åland, så jag tycker att man inte kan ta ut mer av kunderna.
Kan man försörja sig på catering?
– Om man satsar på det, ja. Just nu gör jag ju inte det. Helst borde man ha en fast rörelse kombinerad med catering.
Typ sommarcafé och restaurangkök.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax