DELA

Åländska äpplet bäst i ”köksbänkstest”

Hur många är det inte som har både frukt och grönsaker liggande framme på köksbänken i en enda hög, även om man vet att de håller bättre i svalt klimat.
Det åländska äpplet klarade sig bäst när Nyan gjorde ett ovetenskapligt hållbarhetstest.
Inspirerade av Hufvudstadsbladets experiment med en äppelinkubator, där man under två veckor i höstas via webbkamera kunde följa hur ett utländskt och finländsk äpple skrumpnade ihop, ville vi testa åländska äpplens hållbarhet.
Det inhandlades således två fina och fasta röda äpplen. Det ena var ett Ålandsodlat äpple av sorten rubinola och det andra var ett italienskt Royal Gala.

Foto regelbundet
För att få mer äkta ”köksbänkskänsla” lade vi även till ett element av gurka i testet.
Inga åländska gurkor fanns just då i de butiker vi besökte, så det inhemska fick representeras av en finländsk gurka. Som jämförelse köptes även en spansk gurka. Båda gurkorna togs ut ur sin plastförpackning, precis som man gör innan gurkan läggs på det snygga fruktfatet på köksbänken.
Vi är medvetna om att detta inte är ett optimalt förvaringssätt, då vi lärt oss att ingen annan frukt eller grönsak bör förvaras i närheten av äpplen eftersom de utsöndrar etylengas som bryter ner övrigt grönt.
Fotograf Erkki Santamala tog på sig uppdraget att föreviga experimentet regelbundet.

Överraskande bra
Dagarna gick och vi såg förväntansfullt fram emot mögel och rynkor. Men när över tre veckor av experimenttid hade förflutit så var tre av fyra testobjekt nästan intakta.
Båda äpplen gick bra att äta kan undertecknad intyga, bara man var tillräckligt hungrig. Lite svampiga hade de blivit, men doftade ännu gott av äppel. Bästa av alla testobjekt hade det åländska äpplet klarat sig.
Den spanska gurkan såg inte lockande ut, med sina gula partier och svartmögliga sprickor i skalet, men formen var nästan helt intakt. Den finländska gurkan däremot, som låg närmast etylenkällan äpplena, var nästan helt intorkad och ordentligt angripen av mögel när testperioden passerat.
Läs mer i papperstidningen!

Anna Björkroos