I min postlåda landar varje lördag ett fullständigt lysande exempel på att vårt samhälle är i skriande behov av en uppfriskande lågkonjunktur.
Exemplet i min postlåda heter Latte och är min lokala tidnings nya lördagsbilaga. Den har som mål att göra läsarnas liv ”lite lyxigare” och ”lite skönare” och sätta GULDKANT på tillvaron.
Just det. Således innehåller Latte:
-Härliga, lyxiga och nyttiga recept.
-Härlig, lyxig inredningsinspiration.
-Härliga, lyxiga tips på hur man får mer egentid.
-Reportage om Thailands tre sista oexploaterade, härliga, lyxiga knullöar.
-Härliga, lyxiga vintips, trädgårdstips, boktips och ja, KÄRA NÅN, det är faktiskt så att jag HATAR den där lördagstidningen av hela mitt sura hjärta, och vänd bort era huvuden, läs inte vidare, snälla, ni kommer att avsky mig, blunda, blunda hårt nu, men ibland vill jag verkligen F***A tidningen Latte i AN**EN med hela jävla knytnäven.
Jag blir diabetessjuk av Latte - och av alla andra liknande mysbilagor som finns överallt, och av alla ombonade morgon-tv-program med lyxig chokladprovning och likörtestande och stekande av förbannad jävla karp med motherfucking vitvinssås på en goddamn tisdagsmorgon, och av all reklam som fetpumpar oss med budskapet om att vi ”är värda det där lilla extra” hela tiden, fast vi så klart inte är det. Varför skulle vi vara det? För att vi haft det ganska bra ställt i några år? Bullshit.
Nej, det är för mycket gott, för mycket mys, för mycket trevnad. För mycket ”härlighet” överallt.
Framför allt är det för mycket GULDKANT.
Jag vill kräkas på GULDKANTEN.
Och jag vill bajsa på allt snack om vardagslyx.
Och nu frågar ni, möjligen med all rätt: ”Är inte idioten medveten om att han skriver detta i en lördagstidning som innehåller myslyxiga vin-, mat- och trädgårdstips? Har han glömt att han genom sitt arbete på ett glansigt magasin, som i praktiken uppfann uttrycket egentid, är med och bidrar till den där vardagslyx-psykosen han tror sig skönja?”
Jo. Jag är medveten om det. Nej, jag har inte glömt det.
Och jag hatar inte mys. Jag gillar vin, jag tar tacksamt emot tips på goda röda viner och bra böcker. Jag älskar god mat, tycker om långa middagar. Som alla andra.
Och egentid är väl finfint, hörrö.
Men när Lattebilagan dimper ner i min brevlåda på lördagarna blir det bara för mycket. Det blir mystrivselchock. Det blir allt trevligt i hela världen på en och samma gång. Vardagslyx tills du spyr. För att du är värd det.
Och det värsta: Latte gör det så pinsamt uppenbart att det som - tydligen - intresserar oss sockerchockade, vinplufsiga trivselknarkare allra mest här i livet är just den där GULDKANTEN, alltså gott vin, mer lyxig choklad och kanske en härlig semester i Thailand där man får samma skit som hemma och en sidenkostym för inga pengar alls.
Så, kom igen lågkonjunktur. Gör ditt jobb. Sprid lite oro. Grusa lite förhoppningar. Skär bort lite vitt fläsk. Skaka om våra perspektiv lite grann.
Vi behöver inte mer mjölksliskig Latte. Vi behöver svart, starkt, äckligt kaffe.
Det river visserligen i magen, men man blir fan så mycket piggare i hjärnan.
