Den roliga Ålandsbridget, som skriver om sitt kärleksliv - eller bristen på det - i tidningen XIT, konstaterar i sin senaste text att väldigt många män hon träffar i krognatten är usla på att pippa.
Jag känner att jag måste säga något i ämnet:
Hon har antagligen rätt.
Men låt oss försöka förstå varför. Låt oss titta in i skallen på en hyfsat normal singelman någonstans över, tja, 25 år.
Han har precis - låt mig ta fram min lista - börjat ansa näshåren lite, slutat gå på krog i ärmlöst linne, börjat skrapa tungan ibland eftersom han har hört att den där kvalmiga döda djur-lukten kommer från den där gröna mattan nära svalget, och han har till och med slutat dra jättemycket i struten till internetporr, trots att den lockar med alla de där svankbilderna som är så tillgängliga och så gratis och så underbart högupplösta.
Han har dessutom, för länge sen, slutat bry sig om raggningstips i Slitz och FHM eftersom han insett att ”experterna” i de tidningarna är finniga småkillar som gråt-runkar sig till sömns varje kväll, ensamma, utan så mycket som en vårtgård i sikte.
Han har också slängt den där pajasen Strauss raggningsbok, ”The Game”, för givetvis har han fattat att det bästa sättet att ”scora” (ett uttryck han för övrigt har slutat använda) på krogen är att vara hygglig och inte dricka sig så ända in i kaklet dyngrak att han hulkar upp sista Fernet-shotten på tjejen som håller honom upprätt på dansgolvet.
Han har slagit knut, dubbelknut och pålstek på sig själv för att försöka komma upp ur den där slippriga oljegropen som kallas ”manlighet på 2000-talet” och hitta en balans mellan chevalereskt uppvaktande och respektfullt jämställdhetstänkande.
Det är inte alltid han klarar det.
Men så, en lördagsnatt, lyckas han charma en kvinna som han vet är alldeles för vacker för honom. Och de går hem tillsammans.
Där lägger han på lite musik, något lugnt och lagom smetigt, för nu funkar det inte med ryckiga staccatoriff från Dead Kennedys eller The Hives, och, fan, kanske han till och med bjuder på te - världens blaskigaste dryck, ett mjölkigt fjams som bara dukas fram med darriga händer när någon tror att någon ska få ligga lite.
Och till slut så hånglar de, och det snurrar i huvudet på honom, för helt nykter är han ju givetvis inte, och när de lägger sig ner på sängen kommer kallsvetten: ”Hur funkar den här bh:n? Var är kådisarna? Hur kommer hon att reagera på min excentriska vänsterskruv? SHIT, jag har tvättdagskallingarna på mig, helvete, jag måste ju bränna dem nån dag! Usch vad jag är fisig i magen, jävla Fernet, här gäller det att knipa igen...”
Och sen går det som det går, han tränger inte in i henne - han fumlar in, och, tja, det är inte snyggt. Men det är första gången de gör det där tillsammans.
Hur skulle det kunna bli bra då?
Övning ger färdighet, Bridget. Ge sopan en chans till. Nästa gång kanske ni tillsammans kan lära honom att stava till cunnilingus.
Men om det inte blir bättre andra eller tredje gången, tja, då är han kanske ett hopplöst fall.
Och då, men först då, kan fanskapet hängas ut i tidningen med namn och bild.
