En liten fråga: Varför hängdes inte den där rasistiska butiksinnehavaren ut i tidningarna? Jag syftar på butiksinnehavaren som gav sina anställda order att låta larmet gå om de så mycket som hörde någon viska ordet ”romer”.
Ingen folkstorm. Inget ramaskri. Varför hände inget?
Han (för visst var det ju en han?) borde ju givetvis ha fått ”löpa gatlopp i medierna”. Sen borde han ha äggats, tårtats, hånats och vuxenmobbats bort från sin verksamhet, eller i alla fall till en ofrivillig långsemester i hemmet, bakom fördragna gardiner. Och där kunde han gott ha drabbats av uppretade demonstranter med tält, övernattningsväskor, plakat, megafoner och ramsor som ”Landet med tusende öar och skär / vill inte ha några smygrassar här!” högljutt ekande utanför sitt skamsna sovrumsfönster. Och sen på natten hade det väl varit fint om demonstranterna hade blivit lite fulla och sjungit ännu högre och sen, till sist, knullat lite högljutt och stötande innan de somnade, utslagna på butiksinnehavarens gräsmatta?
Låter det lite onödigt hårt? Ja, jo. Kanske.
Men vi säger så här istället: Alla de folkvalda då. Politikerna - de kunde väl i alla fall ha visat att de bryr sig om petitesser som diskriminering i allmänhet och hets mot folkgrupp i synnerhet. De kunde ha lagt ner det pågående, menlösa valfläskandet i insändarspalterna (”välfärden kostar”, ”jättestor offentlig sektor”, SNARK!) och istället skrivit långa, svavelosande debattinlägg om människors lika värde, demokrati, yadayada, ja, ni vet allt det där som vi alla EGENTLIGEN tycker, men som vi så sällan verkar beredda att verkligen ANSTRÄNGA oss för. Jag såg inte många sådana debattinlägg av de åländska politikerna efter romerincidenten. Eller vänta: jag såg inte ett enda ynka inlägg av från en enda ynka politiker. Bara den vanliga, bruntråkiga, styltiga ”snart är det val”-skiten.
Frågan är om det totala ointresset beror på att a) politikerna tycker att det är snorjobbigt när besvärliga ärenden tränger sig in i deras färdigt planerade agendor eller b) politikerna vet att många i tysthet håller med butiksinnehavaren, så de tiger ihjäl den där incidenten och hoppas det dröjer länge innan nästa zigenare är dum nog att försöka handla i fel affär.
Mardrömmen är ju att det är b) som gäller. Att en tyst majoritet sitter hemma vid köksborden och hummar för sig själva, ”inte för att jag är rasist, inte alls, men man vet ju hur tjuvaktiga de där zig... romerna är, de stjäl ju som skator, det ingår i deras kultur, det finns det STATTESTIK på”.
Och därifrån är steget inte så långt till ”jag har inga fördomar, men det finns ju STATTESTIK på att irakier begår mer brott än övriga nordbor tillsammans” och därifrån är det inte långt till ”det bor en potentiell terrorist i varje muslim säger STATTESTIKEN”, och i bakgrunden hör man Sverigedemokraterna (och deras åländska kusiner) jubla, och småningom går de till val på någon stark person ”som säger vad alla tänker, men ingen vågat säga förut” - alla rasistsvins älsklingsslogan.
Vid närmare eftertanke: Fan, vad jag önskar att någon hade tårtat den där jäveln.
