Nu har jag i flera veckor gått och väntat på att någon reporter med nyhetsnäsa ska slå mig en signal och fråga: ”Hördu Fred, hur var det egentligen i somras när några åländska politiker censurerade din text till den där Ålandsutställningen i H:fors?”
Men eftersom ingen ringer får jag väl göra en intervju med mig själv. Inspirerad av filmen ”The Commitments” gör jag den i badkaret. Med duschmunstycket som mikrofon:
Hej Fred! Hur var det nu med den där utställningen?
– Hej, kul att du frågar! Jo, det var så att jag blev anlitad av de sköna lirarna på museibyrån att skriva en text om åländsk identitet. Texten är nu med i katalogen till en utställning om Åland på Finlands nationalmuseum i Helsingfors.
Vad handlar texten om?
– Jag antar att man kan tolka den som att skribenten, det vill säga jag, leker med tanken att Åland skulle vara en sekt - som man har tur om man får vara med i. Men man kan också tolka den som att många utomstående är väldigt avundsjuka på ålänningarna, eftersom ålänningarna har det så jävla bra.
Det där med censuren - hittar du bara på det för att göra dig till? Fjant.
– Nejdå, det är sant. Flera av de åländska folkvalda tyckte inte att katalogen var ”passande”. De tyckte speciellt illa om min text och en passage om fästingar. Det var framför allt företrädare för två partier som tog illa vid sig. Det var ”dålig reklam för Åland”, sa de.
Vilka partier var det?
– Det vågar jag inte säga. Jag är lite skraj av mig och du ser ju mina obefintliga armmuskler här under badskummet.
Hm... hoppsan, snygg penis! Okej, men du säger ju att texten ÄR med i katalogen - så vad gnäller du om?
– Visst, men motståndet var massivt. Katalogen var till och med indragen under en dryg vecka. Helt regelvidrigt, givetvis. Det tycker jag är lite intressant att nämna. De sköna lirarna på museibyrån fick tydligen upplysa dessa politiker om smådetaljer som ”tryckfrihet”. Det tycker jag är VÄLDIGT intressant att nämna.
Varför tror du att politikerna blev så arga?
– Tja, kanske för att jag inte skrev om skötbåtar eller den vackra naturen. Eller för att de tycker att man inte får skämta om Åland. Åland är allvarliga grejer, tydligen.
Hatar du skötbåtar?
– Vilken idiotfråga... Nejdå. Jag har bara inget förhållande till skötbåtar. Jag har inte heller bakat svartbröd eller tänt vårdkasar. Texten skulle handla om åländsk identitet. Jag gav bara min version.
Hatar du Åland då, eftersom du inte vill göra reklam?
– Shit! Jag har bott nästan 30 år på Åland. Jag tycker otroligt mycket om Åland. Men OM jag nu skulle råka vara en sur, folkdräktshatande misantrop som avskyr Ålandspannkaka så måste jag ändå få bo på Åland och ha en egen åländsk identitet. Eller hur? Och framför allt - texten skrevs till en utställning, inte till en reklamkampanj. Vissa politiker fattar tydligen inte skillnaden. Att utställningen har prisats eftersom den vågar sticka ut och att katalogen har sålt som smör är ju givetvis extra roligt. Det visar att censurhäckarna hade dubbelt fel.
Har du någon hälsning till dem?
– Ja, en liten, ödmjuk en: IN YOUR FACE! Sagt med all respekt, förstås.