Som gruppen Sive sjöng: Ibland blir man så satans arg.
Du till exempel. Du är antagligen lite arg just nu.
Fast det är självstyrelsedagen och allt.
Visst, du var säkert på gott humör när du steg upp i morse och klev in i din stulna hotellmorgonrock. Det kändes som en underbar dag. Stulen frotté mot bar stjärt är trots allt en svårslagen känsla.
Men sen hände nåt. Kanske såg du genom fönstret hur grannens tonårsidiot genade genom din söndertrampade ligusterhäck - igen - och bara åsynen av hans gigantiska adamsäpple gjorde dig så satans arg.
Och när du tänker på saken var du ju satans arg igår också, fast du minns inte på vad. Och i förrgår.
Men du, oroa dig inte. Du är inte ensam om att vilja slå sönder, visa fingret, sticka nyvässta blyertspennor i grisrosa underarmar, skälla ut idioter som tränger sig före, som inte hittar din bokning, som står i vägen, som lägger anjovis på din pizza fast du tydligt sa ifrån, som kör som galningar längs Skillnadsgatan när du är ute och stavgår med barnbarnen.

Skitstövlar är de allihop och du önskar dem olycka. Som att de till exempel cyklar omkull och får massor med vassa småstenar långt in under det såriga skinnet.
Sån är du. Men du är inte ensam. Även jag, din granne och hans gay lover är sådana. Alla är arga. Det säger filosofiprofessorn Lars-Henrik Schmidt i en tidningsintervju:
– Något har hänt i samhället. Vi blir lättare arga. Vi blir oftare arga och vi blir dessutom argare när vi blir arga.
Jodå. Det är således helt normalt att du skulle vilja grilla det där tonåriga jätteadamsäpplet över öppen eld.
”Men varför”, undrar du, med gråten i halsen, ”det var ju inte så här det skulle bli på självstyrelsedagen. Jag skulle ju köpa en ballong och pannkaka. Varför är jag så satans arg?”
– Jo, förklarar professor Schmidt, det är så här: Vi känner oss allt mer otrygga och hotade. Kanske för att vi lever i ett kravfyllt, hektiskt samhälle där vi till råga på allt ständigt blir uppdaterade om katastrofer och olyckor i hela världen - högst en kvart efter att de har inträffat. Vi känner oss hjälplösa.
Och när vi är hjälplösa blir vi arga.
Vi är hjälplösa, arga människor.

Dessutom är vi världshistoriens värsta egofiler, menar Schmidt. Vi har gjort det flåshurtiga konsumentmantrat ”kunden har alltid rätt” till livsfilosofi. Vi är kunder dygnet runt, har alltid rätt, tar ingen skit, tolererar inget som retar upp oss. Vi ger fan i rättvisa och kör på egna rättviseprinciper - som går ut på att alla andra alltid gör fel. Och när de gör fel blir vi arga.
Du vet ju själv: Du har alltid en Mycket Bra Orsak när du flåsande tränger dig före i kön på Signes Ost & Delikatesser. Men om någon annan tränger sig före ska han döden dö, gärna med hjälp av utdragen, medeltida tortyr riktad mot scrotum.
Så, hey, det är lika bra att du pallrar dig ner på stan, köper en ballong och lite pannkaka och ifall pannkakan smakar fyllgubbekalsong eller om ballongen är håglöst uppblåst skäller du ut någon, vem fan som helst.
Det är helt normalt. Mänskligt, rent av.
Så ha en bra dag, ditt praktarsle.
Och välkommen till praktarsleklubben.