-
(08.11) 06:00
Vardagslyx tills du spyr -
(13.11) 15:09
Jag vill ju bara sjåpa mig lite -
(10.11) 15:10
Snopet -
(20.10) 15:09
Ge singelkillen en chans, Bridget! -
(13.10) 15:09
Helt plakat med Fazzula -
(06.10) 15:09
Det ska vara lite kul att dö -
(29.09) 15:09
Bara pannkaka -
(22.09) 15:09
Onormalt att inte vara lite rädd -
(15.09) 15:09
Sökes: torped -
(08.09) 15:09
Maffiakille? Jag? Forget about it! -
(01.09) 15:09
Din smärta är min, Maria Mutola -
(25.08) 15:09
Tårta den jäveln! -
(18.08) 15:08
Gör aldrig en Uffe Larsson -
(11.08) 15:07
Ut med redjin, in med Kent -
(04.08) 15:05
Längtan efter knoggrejen -
(07.07) 14:53
Åland, vårt(?) Åland -
(30.06) 14:52
Rösten lovade men kroppen levererade inte -
(16.06) 14:52
Fråga mig om bakom Posten -
(09.06) 14:52
Välkommen till praktarsleklubben -
(09.06) 07:00
Praktarsleilska

Vardagslyx tills du spyr
Publicerad: 08/11/2008 06:00
Exemplet i min postlåda heter Latte och är min lokala tidnings nya lördagsbilaga. Den har som mål att göra läsarnas liv ”lite lyxigare” och ”lite skönare” och sätta GULDKANT på tillvaron.
Just det. Således innehåller Latte:
Jag blir diabetessjuk av Latte - och av alla andra liknande mysbilagor som finns överallt, och av alla ombonade morgon-tv-program med lyxig chokladprovning och likörtestande och stekande av förbannad jävla karp med motherfucking vitvinssås på en goddamn tisdagsmorgon, och av all reklam som fetpumpar oss med budskapet om att vi ”är värda det där lilla extra” hela tiden, fast vi så klart inte är det. Varför skulle vi vara det? För att vi haft det ganska bra ställt i några år? Bullshit.
Nej, det är för mycket gott, för mycket mys, för mycket trevnad. För mycket ”härlighet” överallt.
Framför allt är det för mycket GULDKANT.
Jag vill kräkas på GULDKANTEN.
Och jag vill bajsa på allt snack om vardagslyx.
Och nu frågar ni, möjligen med all rätt: ”Är inte idioten medveten om att han skriver detta i en lördagstidning som innehåller myslyxiga vin-, mat- och trädgårdstips? Har han glömt att han genom sitt arbete på ett glansigt magasin, som i praktiken uppfann uttrycket egentid, är med och bidrar till den där vardagslyx-psykosen han tror sig skönja?”
Jo. Jag är medveten om det. Nej, jag har inte glömt det.
Och jag hatar inte mys. Jag gillar vin, jag tar tacksamt emot tips på goda röda viner och bra böcker. Jag älskar god mat, tycker om långa middagar. Som alla andra.
Och egentid är väl finfint, hörrö.
Men när Lattebilagan dimper ner i min brevlåda på lördagarna blir det bara för mycket. Det blir mystrivselchock. Det blir allt trevligt i hela världen på en och samma gång. Vardagslyx tills du spyr. För att du är värd det.
Och det värsta: Latte gör det så pinsamt uppenbart att det som - tydligen - intresserar oss sockerchockade, vinplufsiga trivselknarkare allra mest här i livet är just den där GULDKANTEN, alltså gott vin, mer lyxig choklad och kanske en härlig semester i Thailand där man får samma skit som hemma och en sidenkostym för inga pengar alls.
Så, kom igen lågkonjunktur. Gör ditt jobb. Sprid lite oro. Grusa lite förhoppningar. Skär bort lite vitt fläsk. Skaka om våra perspektiv lite grann.
Vi behöver inte mer mjölksliskig Latte. Vi behöver svart, starkt, äckligt kaffe.
Det river visserligen i magen, men man blir fan så mycket piggare i hjärnan.

