Eftersom min nyhetschef eller sportchef inte insett nyhetsvärdet i mig måste jag ta saken i egna händer. Allt för att inte världen (ja, jag är säker på att min spalt läses över hela världen!) ska gå miste om ännu en Beckham-nyhet.
När nyheten om att
David Beckhams akillessena ska lappas ihop av en läkare i Åbo nådde mig var jag snabb med att påpeka att jag studerat i Åbo. Detta tycker jag att kvalificerar mig till att framföra åtminstone en expertkommentar. Kanske om hur vädret är i Åbo den här tiden på året, eller hur man lättast hittar till Mehiläinen, läkarkliniken där han opererades. Jag kan också berätta om de goda pizzor som paret Beckham beställde ”hem”. Jag menar, jag har ju själv ätit på den pizzerian och kan sortimentet.
Men, nej, inget intresse.
Det andra upptäckte jag i går på Facebook när social- och miljöminister
Katrin Sjögren hade skrivit att hennes sambo
Anders ”Antti”
Eriksson också opererats av Beckhams läkare. Då kände jag kosmos svepa sina vingar runt mig. Sakta men säkert närmar jag mig Beckham.
För jag ska berätta något som ni kanske inte vet. Min familj köpte Antti Erikssons barndomshem och jag har bott i det huset hela högstadietiden! I SAMMA HUS SOM EN PERSON, SOM OPERERATS AV SAMMA LÄKARE SOM BECKHAM, BOTT!
Fattar ni!
Och det är inte slut med det. När jag som tonåring tillbringade en jul på Kanarieöarna var jag på disco med bland annat Antti Eriksson (och jag vägrar fortfarande erkänna att han då var min barnvakt!) och då hade förstås han med sin fot, SOM OPERERATS AV SAMMA LÄKARE SOM OPERERADE BECKHAMS FOT!
Och som pricken över i, min kollega
Annika Orre har låtit Beckhams läkare operera hennes mans fot. Och jag träffar alltså Annika Orre nästan alla dagar.
Detta, kära läsare, kvalificerar David Beckham till att kallas Ålandsbekante David Beckham nästa gång vi skriver om honom. Och detta, kära läsare, innebär att jag och David Beckham nästan är släkt!
Så nästa gång Beckham besöker Finland kanske jag bjuder in honom till huset på Lappo så han får se lite skärgård och så kanske vi tittar på lite bilder från min ungdom då jag spelade fotboll med både IFK Marieham och Lifforna. Och kanske att jag lär honom några finter som inte anstränger akillessenan.
Jag har insett att världen är full med sammanträffanden som bara måste betyda något och det här är beviset.
Skriv ut
Tipsa en vän
