Vi vet ju att det är tuffa tider, att oljan blir dyrare, att det jäklas med svaveldirektiv och annat. Vi vet att Tallink Silja, som bara för några år sedan kämpade med både dåligt rykte och brist på kapital, kör på så det ryker med sina nya fina fartyg, låt vara att de fortfarande knäar svårt under monumentala skulder.
Så, vad ska ni göra? Så har kan det ju inte få fortsätta.
Viking Line är ett rederi som under många framgångsrika år fungerat enligt försiktighetsprincipen. Den dominerande Lundqvist-klanen är inga vänner av storsatsningar som man inte kan räkna hem, och de är noga med dividenden. Stora satsningar och vinst som återinvesteras i företaget ger åtminstone tillfälligt en lägre dividend.
Kanske är det en av orsakerna till att Viking Line nu seglar med en flotta av föråldrade fartyg som inte med bästa vilja i världen kan räddas av en liten make over eller ”gracifiering”.
Naturligtvis är detta också en välsignelse.
Eftersom man inte investerat stort har man inga skulder i den storleksordning som Tallink Silja dras med.
Hade inte ränteläget varit så extremt förmånligt som det är nu hade Tallink Silja kanske inte klarat sina avbetalningar. Nu gör man det, samtidigt som man under estnisk flagg kör med betydligt lägre bemanningskostnader. Den stora risken är att redan en modest räntehöjning skulle kunna sätta hela företaget i gungning.
Viking Lines problem är att man med den flotta man har inte lyckas öka intäkterna tillräckligt, samtidigt som kostnaderna för bränsle skenar iväg. Den enda stora post som återstår att jobba med är personalkostnaderna, och det enda man fortsättningsvis kan göra där är att flagga ut till Estland.
Det är ingen populär åtgärd, men skulle på ett bräde spara avsevärt med pengar. Var så säkra alltså, på att den diskussionen förs och kommer att föras i Viking Lines styrelserum.
Sett på några års sikt och lite avstånd är Östersjö-trafiken naturligtvis helt överdimensionerad. Att uppnå lönsamhet för den flotta som nu trafikerar rutterna kring Östersjön är helt enkelt inte möjligt. Förr eller senare är det något rederi som får tacka för sig, alternativt någon linje som läggs ner.
När företagsledare vill signalera att det är extremt tuffa tider så brukar de säga att situationen är utmanande.
Det kan vd Mikael Backman gott säga nu.
Kanske också att Viking Grace, när hon sätts i trafik, kan vara det som hjälper eller stjälper det anrika rederiet. Går det bra drar glittrande Grace med sig resten av de åldrande färjorna ur det publicitetsmässiga sunk-träsk där man riskerat hamna, och sätter bokstavligen bolaget på rätt köl igen.
Går det illa ger det ytterligare en puff i nedförsbacken åt ett Viking Line som kan ha sparat sig till soliditet, men som inte vågat satsa sig konkurrenskraftigt tillräckligt snabbt.
Nina Fellman
Kommentera
