När stadsdirektören föreslog stadsstyrelsen att förorda att Ålands kommuner ska slås samman blev det (äntligen) riktig hetta i debatten om samhällsstrukturreformen.

I torsdags eftermiddag kom ett oansenligt mejl från stadshuset. Två punkter hade lagts till föredragningslistan till stadsstyrelsens möte samma kväll. En av dem var sprängstoff. Stadsdirektör Edgar Vickström och hans ledande tjänstemän föreslog i en fyra sidor lång inlaga att stadsstyrelsen skulle ta som Mariehamns åsikt att de sexton åländska kommunerna ska slås ihop till en.
Argumentationen gick i huvudsak ut på att Mariehamn, med de förslag som arbetsgrupperna presenterat, kommer att finansiera de svagare kommunernas verksamhet och det kan inte stan göra. I stället är det sundare att slå ihop kommunerna till en. Stadstjänstemännen anser också att det förslag till ny kommunal samordning inom den tekniska sektorn och sociala omsorgen leder till fler kommunala instanser i stället för färre.

Med bara ett par timmars tid att läsa in sig på materialet tog styrelsen det rimliga beslutet att stryka frågan från agendan för torsdagens möte. Ett så stort beslut ska givetvis föregås av en ordentlig beredning.
Men likväl är förslaget intressant ur flera perspektiv. Dels lyfte det fokus tillbaka till ursprunget för den reform som kallas samhällsservicestrukturreformen, det vill säga kommunindelningen. Dels har den skapat en rejäl debatt på bredden, en debatt som undermandatperioden varit tämligen tam. Och inte minst har den potential att sätta regeringen under stark press då den skär igenom fyrklöverns mest känsliga del, den om det kommunala självbestämmandet.

Genast har flera tunga namn givit sig in i debatten och dömt ut förslaget. Lantrådet Camilla Gunell (S) tycker att antalet kommuner är oviktigt att diskutera i nuläget, Getas kommunstyrelseordförande Ingvar Björling (C) kallar förslaget gammaldags, Axel Jonsson (Åf) tycker det är olyckligt att tjänstemän uttrycker sig politiskt och Tony Asumaa (Lib) skriver på facebook att stadsdirektören borde se sig i spegeln eftersom stan går så dåligt trots goda inkomster.
Uppenbart är att torgföra åsikten om att Åland borde bli en kommun är som att pinka terpentin på en brasa som regeringen fått att falna. Det är mot den bakgrunden lätt att förstå att Gunell, som ju inför senaste valet ändå menade att ”en till tre kommuner, faktiskt tror jag att en är det smartaste” (partiledarintervju med Nya Åland), ser en risk i att frågan aktualiseras och hotar sammanhållningen inom regeringsalliansen. Centern, främst genom Harry Jansson och Runar Karlsson, markerar så ofta de kan att det inte blir tal om någon Centermedverkan till en landskapsstyrd sammanslagning mellan kommunerna. Om frågan skulle ställas på sin spets, till exempel genom att Mariehamn med sin röststyrka, kan det bli tuvan som får regeringen Gunell att välta. Det har ju redan varit nära ett par gånger efter bråken inom ÅHS.

Måhända är stadsdirektör Vickström naiv i sitt utspel, men det har givit den malande debatten om små detaljer i samhällsservicen en ny hetta. Risken är dock överhängande att den snabbt kvävs på nytt när partierna diskuterar inlagan i grupperna och ser över konsekvenserna av underlaget.
Konsekvenser inte för kommunsammanslagningen, utan för maktbalansen.

Jonas Bladh