Det blir inga kommunsammanslagningar under den här mandatperioden. Inte heller någon annan reform av kommunstrukturen genom till exempel värdkommuner eller regionkommuner blir verklighet under den sittande regeringen. I stället säger landskapsregeringen nu att antalet kommuner på Åland ska underställas ett demokratiskt val.
Det var från början klart att
Camilla Gunells (S) fyrpartiregering skulle få svårt att enas om samhällsreformen. Socialdemokraterna och Moderaterna är beredda att minska antalet kommuner på Åland medan Centern och Obunden samling tvekar. Att kansliminister
Gun-Mari Lindholm (Ob) om ett år byts ut mot
Wille Valve (M) torde inte innebära några större förändringar - en minister är inte avgörande när de fyra partierna ska hitta en linje de kan enas om.
I brist på samförstånd om hur många kommuner Åland ska ha har landskapsregeringen enats kring att man ska börja med innehållet i stället för strukturerna. Den kloka tanken är att man ska undvika samma situation som i Finland, där regeringen förargade kommunerna och väljarna genom att föra fram stora kommunsammanslagningar utan att vara riktigt på det klara med vilka tjänster och hur som skulle produceras inom de nya, större kommunerna.
Att fastställa inom vilka områden samarbete behövs är klokt. Tyvärr är risken hög att det i praktiken innebär krångliga omvägar och ytterligare förseningar innan man kommer igång med det riktiga, svåra reformarbetet.
Symptomatiskt är landskapsregeringens sätt att prata om de nödvändiga förändringarna. Det konkreta ordet kommunreform ratades redan av den förra regeringen till förmån av det något luddigare uttrycket samhällsreformen. Den sittande regeringen lade till ordet service för att understryka att det var innehållet i de kommunala tjänsterna, inte kommungränserna de ville åt. När ministrarna i våras började prata om samhällsservicestrukturreform krävdes det stor välvilja för att se förbi det tragikomiska i språkbruket.
Den nuvarande landskapsregeringen har kommit längre med samhällsreformen än någon tidigare. I rask takt tog deras arbetsgrupp i våras fram ett bra underlag till en förnyelse av den åländska kommunstrukturen med fyra, åtminstone någorlunda, konkreta modeller.
Därför är det synd att landskapsregeringen inte vågar ställa sig bakom en av modellerna, inte ens efter ytterligare utredningar och uträkningar.
Det positiva är att samhällsreformen kan bli en avgörande fråga i lagtingsvalet hösten 2015. Drömbilden är att väljarna får välja mellan ett antal tydliga alternativ för framtidens Åland. Samtidigt finns det ett antal frågetecken. Klarar partierna av att presentera tydliga alternativ för väljarna, eller lockas de till att lova allt trevligt åt alla när valet väl närmar sig?
Och, även om alternativen är tydliga, leder valresultatet till en så pass stark landskapsregering att den faktiskt lyckas med att driva igenom förändringarna?
Den åländska kommunstrukturen är ohållbar. Den rätta tiden att ändra på det är inte vid nästa val. Den var i går.
Annakaisa Suni
Kommentera
