Bakgrunden är att näringsminister
Fredrik Karlström (Ob) vill ändra inriktningen för Norra Ålands Industrihus (NÅI) från att vara ett företag som bygger lokaler för tillverkningsindustrin att hyra (och sedermera köpa) till att bli ett företag med riskkapital att investera i företag på norra Åland.
Förslaget väckte inga större protester på företagets stämma, där representanter för ägarna – varav landskapet är klart störst med totalt närmare 85 procent – fick säga vad de tyckte. På stämman meddelade också Karlström att han, som representant för majoritetsägaren, ville ha sin handgångne man,
Danne Sundman, på ordförandestolen.
Nu gick det ju inte så utan styrelseledamöterna för de fem norråländska kommunerna, Finström, Saltvik, Sund, Vårdö och Geta valde att i stället hävda sin gamla rätt ordförandeposten och valde
Rolf Karlsson till ordförande.
Måhända tänkte de att ministern inte skulle vilja ta strid, eller att han kanske inte skulle orka. För hur ska man annars tolka att representanterna för som mest 15 procent av ägandet väljer att gå emot den klart största ägaren i den här frågan?
Karlström tog strid. I ett skarpt formulerat meddelande till styrelsen förklarade ministern i går att han inte längre hade förtroende för styrelsen och nu ämnar begära en ny bolagsstämma, sparka styrelsen och tillsätta en egen.
I grund och botten kan man med fog misstänka att sammanbrottet i relationerna mellan de fem kommunerna och regeringen handlar mindre om vad Norra Ålands Industrihus ska syssla med i framtiden, och mer om olika sätt och olika stilar.
Fredrik Karlström är en entreprenör som är van att få saker gjorda och att få dem gjorda snabbt. En bra affärsidé är bättre genomförd i dag än i morgon. Möjligen har han gått för fort fram, varit lite för hård i nyporna, men styrelsens totala nonchalans av majoritetsägarens vilja och önskemål gav inte Karlström någon möjlighet att göra på något annat sätt än som han nu gör. Och i förlängningen kommer nu de fem kommunerna att tappa makt i styrelsen då det blir en plats i stället för fem.
Intressant är också att spekulera i om den här frontalkollisionen mellan kommunerna och ministern kan komma att få inverkningar på samarbetet mellan kommun och regering i de andra stora frågorna som finns på bordet under mandatperioden.
Ska sanningen fram så var ju inte förhållandet det bästa mellan norra Åland och styret i landskapsborgen det bästa sedan tidigare. Ofta knorras det i de norra regionerna om att makten förskjuts till stan, att det blir just norrut och i skärgården servicen försämras mest om man samarbetar för mycket eller till och med slår ihop kommuner.
När det i det läget blir en så öppen strid mellan en minister med kontor i Mariehamn och landsortskommuner finns risken att det ger surt efterspel också i andra förhandlingar.
Jonas Bladh
Kommentera
