Alandia cup är den mest lyckade ungdoms- och turismsatsning som Åland har upplevt. Den här veckan deltar 97 lag i cupen, som har arrangerats sedan slutet av 70-talet och som blir större år för år. Utöver spelare, tränare och lagledare kommer föräldrar och syskon för att heja på spelarna. Vid invigningen i lördags räknade arrangören IFK Mariehamn 1.700 deltagare på plats.
Vi har 100-tals 11-åringar från Finland, Sverige, England, Estland och Åland som under fem dagar spelar över 400 matcher. Kan det bli bättre för fotbollsglada ungdomar!
Utöver matcherna kan ungdomarna besöka tivoli, disco, Mariebad, bowlinghallen och museifartyget Pommern utan extra kostnad. Det är rätt och slätt en vecka där ungdomar kan träffas, umgås och och har jättekul innan var och en åker hem till sig för att fortsätta njuta av sommaren.
Och allt detta under en tid när turistsäsongen ännu inte har kommit igång på allvar, vilket ur det åländska näringslivets synvinkel inte är någon helt obetydlig detalj.

11-åringar är barn. Barn leker, även om också leken kan tas på allvar. Men för alla är detta med fotboll inte någon lek. Kanske har pågående EM satt känslor i svallning som inget som helst har att göra på en fotbollsplan för 11-åringar. Känslor kan ta överhanden, det vet vi alla. Men en tränare som står och skriker och svär vid sidan av planen skall självfallet tystas. Av vem? Av domaren, så säger reglerna. Men om domaren är 16-17 år, som de brukar vara i de här matcherna, hur mycket auktoritet har den domaren gentemot en vuxen tränare? Någon kanske vågar säga till, andra kan tänkas föredra att låtsas om ingenting för att inte råka ut för ovett.
Den här gången blev det för mycket för en ung spelare bortifrån, som istället för att skaka hand med sina motspelare efter matchen valde att slå. Spelaren blev avstängd, utan tvivel ett helt korrekt beslut när det gäller vuxna spelare. Men en 11-åring. Och vad hände med lagledningen, med tränaren som enligt många vittnen var den som piskade upp stämningen? Ingenting? Har lagledare och tränare inget som helst ansvar för de barn de leder?
Självfallet har de ett ansvar, ett stort ansvar. Och saken är inte utagerad ännu, det kan bli fler påföljder. Men i första omgången var det en liten flicka som ställdes vid skampålen.

Incidenter som den i måndags är sällsynta, tack och lov för det. Men har man förstått halvkväden visa rätt så är det inte alltid ivriga föräldrars och tränares förtjänst.
För IFK som arrangör är det trist när dylikt händer. Även om händelsen som sådan inte lär påverka en fortsättning på Alandia cup så kan man förmoda att det nu diskuteras om och vad man kan göra som arrangör för att slippa fler olustiga händelser.
Är det möjligt att engagera vuxna fotbollsdomare som ett slags ordningsvakter, som har rätt att ingripa istället för domaren om någon blir för ivrig på sidan om planen? Ordningsvakter finns det säkert nu också, men en domare har kunnandet och kan uppträda med en annan auktoritet gentemot tränare än tillfälligt inplockade vakter. Och har antagligen också känsla och respekt nog för spelet för att inte trampa den dömande domaren på tårna.
Vi har alla sett och läst om fotbollsvåldet i samband med stora matcher ute i världen. Det finns säkert psykologer som kan förklara varför det blir så. Men det betyder inte att vi måste acceptera det eller stillatigande se på när det kryper ner i åldrar. Det är alla vuxnas förbaskade plikt att hålla våldet borta från barnens lekar istället för att hetsa. Klarar man inte det så har man inte i leken att göra.

Harriet Tuominen