I debatten kring utredningen av krögarparet har tongångarna gått allt högre och polariseringen är tydlig. På ena sidan de som tycker att CKP har tagit i över hövan hårt mot paret och är svaret skyldigt till varför behandlingen skett så som den skett.
Å andra sidan de som tycker att det är bra att CKP slår till hårt mot brottslighet och stävjar den typ av brott som krögarparet nu står misstänkta för.
Båda sidor har förstås rätt. Centralkriminalpolisens uppgift är att driva de svåraste fallen till rättegång och få grova brottslingar fällda för grova brott. Ofta har inte den lokala polisen varken resurser eller personal för att kunna göra de omfattande utredningar som krävs i de svåraste fallen, och då träder CKP in.
Men, och det är inte något litet men, även CKP måste spela inom de givna ramar som finns för all rättsutövning i samhället. I fallet med krögarparet finns många frågetecken kring hur CKP agerat. Många redovisades på den här sidan i förra veckan, och de flesta väntar fortfarande på svar.

En annan del i debatten har varit om media ska rapportera och ifrågasätta rättsutövningen från CKP och den lokala åländska polisen. Vissa debattörer menar att vi ska lämna utredarna i fred eftersom vi inte är jurister, poliser eller domare. ”Har CKP utrett detta och fått paret häktat så är de förstås skyldiga”, är en sammanfattande inställning bland många kommentarer till de artiklar och ledare som skrivits hittills.
Naturligtvis ska media granska, det är vår uppgift. Vi ska ställa politiker till svars, vi ska hålla koll på makthavare i näringslivet – och vi ska ifrågasätta hur vår rättssäkerhet efterlevs av de som utövar den. Det är fullständigt självklart.
Hittills har ingen i journalist rapporteringen kring detta fall, som blir märkligare för varje dag, tagit ställning i skuldfrågan. Varför? För att vi inte kan. Vi har inte tillgång till förundersökningen och dess bevis. Å andra sidan: skuldfrågan har mindre betydelse. Vår uppgift är inte att bedöma om krögarparet har brutit lagen, det är polisens och åklagarens uppgift.
Vårt jobb är att granska att allt gått rätt till. Alla, även de allra mest skyldiga, har rätt till en rättvis prövning. Och som med alla makthavare får också polisen stå ut med att media granskar det jobb de gör. Vi ska göra det intensivt, men också vi ska göra det rättvist.

I det aktuella fallet finns många bottnar och många intressenter. Journalister ska alltid vara källkritiska, att ställa frågan: varför säger den här personen det här till mig? Finns det dolda motiv? Kort sagt ska vi inte lita på någon innan vi får det de säger bekräftat av andra källor.
Men det faktum att jobbet är svårt får förstås inte hindra oss från att göra det, heller inte att polisen per sms önskar att vi ska sluta skriva. Till syvende og sidst är det trots allt så att om polisens utredning inte håller för vår granskning, kommer den heller inte att hålla i en rättegång.

Jonas Bladh