Vi upptas alla av aktuella problem. Hur är det med miljöförstöringen i Östersjön? Hur drabbas vi av den ekonomiska krisen? Hur ska vi klara av influensan? Problemen är riktiga, viktiga och ofta akuta. Det är lätt att glömma bort den långsiktiga utvecklingen i våra samhällen. Hur har Åland utvecklats sedan märkesåret 1809? Årtalet 1809 är centralt i Ålands historia då det innebär Ålands inträde i den internationella arenan, först som föremål för förhandling, sedan som föremål för demilitarisering och senare som deltagande part i utvecklingen av självstyrelsen. Årtalet 1809 signalerar därmed början på en överväldigande förändring i Ålands samhällsstruktur.

För 200 år sedan bodde 13.000 människor på Åland. Det rådde svält, tyfus och dysenteri som gjorde att många avled av umbärandena. Nästan lika många ryssar flyttades till landskapet under 1800-talet för att bemanna de olika funktionerna som den ryska tsaren ansåg nödvändiga. Idag har vi en växande befolkning på 27.000 själar och beredskapen tycks vara god för den fruktade svininfluensan. Har vi då framför oss Åland som en sagoliknande framgångshistoria?

Konstnärerna och skribenterna i utställningen Utpost, mellanland, brygga antog utmaningen att skildra Ålands olika sidor, styrka och svaghet som utpost, som mellanland och som brygga. Konsten är intressant och vacker nog och man kan vandra i takt med Peter Hägerstrands musik utan att fundera så mycket för att kunna njuta av utställningens mångsidiga verk.
Men finns det något gemensamt i alla dessa verk, utöver det att de alla är skapade av personer som på något sätt har en koppling till Åland? Några är födda på Åland och bor och verkar på olika platser i världen. Andra är inflyttade till Åland och bor på olika platser i landskapet. En har förfäder från Åland men är född och bor i USA.

Genom mångsidigheten i konstformer och personliga levnadsöden visar utställningen mångsidigheten i vårt förhållande till Åland. Det finns inte bara ett Åland och ett sätt att vara ålänning. Relationerna och uppfattningarna omformas i takt med samhällsförändringarna och de personliga levnadsvillkoren. Satu Kiljunens verk ”Boyman - positiv - negativ” berör många besökare. Ögonen följer betraktaren, materialet och formen skapar illusioner och tolkningen ligger mer i betraktarens hjärnbalk och ögonhinna än i själva verket. Kiljunen säger själv ”det intressanta sker någonstans i luften mellan betraktare och verk”. Det intressanta mellan var och en av oss och Åland sker konstant och kan ibland bygga på illusioner, men det är inte mindre verkligt för det. Det att vi uppfattar Åland som utpost, mellanland, brygga är också det en nutida tolkning.

Kanske är det inte så märkvärdigt att frågan om fri tolkning är så genomgående i utställningen. Sanna Tahvanainen skriver i sin dikt ”de säger att den som inte finns förstås inte kan byta lek”. Vår tolkning definierar vår existens. Konst är ett sätt att tolka omgivningen och sig själv. Konstnärerna tycks i mina ögon vilja slå vakt om vikten av den fria tolkningen, det fria ordet. Lasse Kärkkäinens fiskrensskönhet, en provocerande motsägelsefullhet i häpnadsväckande färger och former, och Pauliina Turakka-Purhonens två textilskulpturer med ansikten som alla visar samma person i ständig kamp med sig själv eller sin omgivning kan båda ses som ett försvar av den fria tolkningen.
Måhända är det ingen slump att när Horace Engdahl, ledamot i Svenska Akademien, invigningstalade om Märkesåret i januari 2009 valde han att avsluta sitt tal med att påminna oss om vikten av att ”fritt minnas storheten och eländet i vår historia”.

Åland har genomgått stora förändringar de senaste två hundra åren. Forskaren Richard Palmer visar i sin text att en sådan betydande förändring är den ständiga befolkningsökningen sedan 1970, huvudsakligen genom inflyttning till landskapet. Förändringarna på Åland och utmaningarna för landskapet lär inte avstanna i framtiden. Det kan vara svårt att veta vad och vem som kommer att bli av stor betydelse på sikt. Det vi vet genom utställningen och Märkesåret är att det finns två nyckelbegrepp: mångfald och fritt tänkande.

SIA SPILIOPOULOU ÅKERMARK