Så sent som i höstas förutspåddes att Mariehamn skulle nå ett överskott i år. För ett år sedan slogs fast att skuldbördan för staden ska vara nere i 25 miljoner år 2015.
Nu har verkligheten kommit ikapp stadspolitikerna. Den senaste prognosen säger att 2013 kommer landa på ett underskott som överstiger 3 miljoner och att nettoskuldbördan landar runt 52 miljoner vid årsskiftet.
Det är tuffa besked för stadspolitikerna och för stadsledningen. Och en rejäl näsbränna för samtliga som beräknade prognoserna för året. Där var majoriteten förvisso minst sämst – Socialdemokraterna missade med ytterligare en rejäl slant i sina gissningar – och frågor kan också med rätta ställas hur god koll på verkligheten om faktiskt finns i stadshuset.
Stadsstyrelsens ordförande,
Petri Carlsson, har redan varskott om att det kommer bli tuffa tider för stadens invånare de närmaste åren. När de stora företagen, Viking Line, Eckerölinjen, Lundqvistrederierna och Ålandsbanken, alla har stora avskrivningar under många år efter fartygsköp och omstruktureringar, tappar staden hiskeliga summor. Totalt rör det sig om åtta-nio miljoner euro i minskade intäkter för staden.
Dessutom är problemen dubbla för stan. Skulden växer och man dras med underskott. Båda måste ned. Någon måste betala.
På torsdag sammanträder stadsstyrelsen och kommer då förmodligen att föreslå för stadsfullmäktige att man ska fastslå nettoskuldbördan till 47 miljoner år 2015. Hårda bandage är bara förnamnet. I ett beräkningsunderlag finns exempel på vad som kan komma att behövas för att nå målet under nästa år. Skatten ska höjas en procentenhet, fastighetsskatt om 0,75 procent införs, ramminskningar och investeringsnedskäringar.
Risken är överhängande att inte ens detta räcker. Om Europa får fart på ekonomin lär räntan stiga från dagens rekordlåga nivåer. Då blir utgifterna snabbt större, och vi talar kostnadsökningar i miljonklassen.
Det stora dilemmat för stadspolitikerna är att man samtidigt måste öka attraktionsvärdet för staden. Mariehamn måste växa, både genom företagande och inflyttning. För att lyckas med det måste man lösa ekvationen mellan neddragningar i det sociala utbudet och samtidigt vara så pass lockande att det är intressant för duktigt folk att flytta till Åland och Mariehamn.
En stor del av skulden för att staden har hamnat i den här rävsaxen ligger på nuvarande och tidigare stadspolitiker. Mariehamn har alldeles uppenbart levt över sina tillgångar. Visst, man kan skylla på att landskapsandelarna fördelas på ett sätt som missgynnar Mariehamn, men samtidigt är det en verklighet man haft att förhålla sig till. Spenderbyxorna har varit på och svansföringen har varit hög i stadshuset. Landmärken (Tekniska verken, Miramargaraget) har byggts när pengar borde ha sparats.
Man kan också med rätta fråga sig varför man inte höjde skatten redan i höstas. Det förslogs från flera håll, men beskedet från Petri Carlsson var då att man ville vänta och inventera vilka sparåtgärder som kunde vidtas. Många sådana har satts i spel, andra är på gång. Men det räcker inte på långt när.
Även stadsdirektör
Edgar Vickström måste ges ansvar för den situation Mariehamn nu har hamnat i. Det var administrationen som beredde underlaget för budgeten, och uppenbarligen fanns det enorma brister i det som i höstas kallades en försiktig prognos.
En av anledningarna till att Vickström fick jobbet från början var att han, som gammal bankdirektör, skulle hålla bättre koll på stadens finanser. Men mer än en gång har det visat sig att beräkningar inte håller och staden i stället dras med nya förluster. Hur länge finns förtroendet för stadens högsta tjänsteman kvar hos politikerna?
Mariehamn står på gränsen till kris ekonomiskt. Medborgarna kommer att få betala. Det är dags för politisk samling för att redan ut den oreda som finns i stadsfinanserna och få motorn i åländsk ekonomi på fötter igen.
Jonas Bladh
Kommentera
