DELA
© Nya Åland

Yttrandefrihet och -ansvar två sidor av samma mynt

Ett slag för yttrandefriheten, men också yttrandeansvaret, det som varje medborgare har för den röst man har i vårt gemensamma offentliga rum.
Det finns många sätt att ta sig an problem. Ett är att blunda och vissla och låtsas att de inte finns. Ett annat att bestämma sig för att det är någon annans fel som absolut borde ha gjort något åt saken. Ett tredje förstås att ta sig an frågan och göra något åt den.
Det sistnämnda kan man göra på flera sätt. Man kan bestämma sig för hur problemet ska lösas, och göra det, oberoende av vad andra säger.
Man kan lyssna in och överväga, och sedan agera. Och man kan lyssna och bli förlamad av alla motstridiga åsikter.

Till journalistikens uppgifter hör att ge en så bred bild som möjligt av olika frågor, att ta fram fakta och olika åsikter, så att människor kan dra informerade slutsatser. Inom åsiktsjournalistiken går man ett steg vidare.
I en ledare skriver man, inom vissa ramar som sätts av tidningens styrelse eller ägare, uttalade linje, vad man tycker. Om man till exempel har en åsikt om främlingsfientlighet och rasism som något genomkorkat och småaktigt, då skriver man det.

Flera läsare som tagit kontakt med Nya Åland har framfört åsikten att tidningen genom en eller flera sådana åsiktsyttringar, som sägs vara ett typiskt agerande för en ”PK-ryttare”, undertrycker andra åsikter och driver invandringsmotståndarna in i nätvärldens mörka undervegetation.
Så är inte fallet.

Att man har en åsikt och uttrycker den, särskilt om man gör det under eget namn, är en rättighet vi på Nya Åland tar på stort allvar. Yttrande- och tryckfriheten är det fundament som västerländsk demokrati vilar på. Med tanke på hur många journalister som hotas, skadas och till och med dödas i sitt arbete är journalistiken dessutom ingen lek som man åtar sig av bekvämlighetsskäl.

Det som inte är en rättighet som vi värnar högt är rätten att inte bli emotsagd. Vi värnar inte rätten att bli pajad medhårs för sina åsikter, om det finns en debatt kring dem. Och vi har inget ansvar att torgföra anonyma åsiktsyttringar som är kränkande mot andra männiksor eller grupper av människor.

Det vi tror på är en frisk debatt, där de som är med och diskuterar vågar stå för sina åsikter även om det på inga vis är bekvämt. Journalister gör det alla dagar. Politiker gör det. Organisationer och lobbyister gör det. Musiker och konstnärer gör det.
Det är det som är skillnaden mellan att säga
1. Du har fel. Jag tycker så här.
och
2. Du får inte säga vad du tycker för att du har fel.

Välkomna fram bara, alla ni som vill komma med era argument för att stoppa invandringen eller begränsa antalet flyktingar eller tycker att vi ska ta bättre hand om våra egna först. Det är inte PK-ryttarna som jagat ut er i periferin, det är ni själva. Det är ni som står i skuggorna och fegar för att ni inte vågar ta debatten.

Alla vi som vill påverka det samhälle vi lever i har en röst. Är det någon annans fel om man inte har vett att använda den? Ta yttrandeansvaret.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax