DELA
© Nya Åland
Foto: Laura Kotila/Statsrådets kansli

Yle-ledningen och Sipilä borde skämmas

Hej, och välkomna till kvällens program om bananrepubliken Finland.
Så kunde gårdagens nyhetssändningar ha inletts efter att tidningen Suomen Kuvalehti avslöjat att statsminister Juha Sipilä utövat påtryckningar på public servicebolaget Yle och bolaget snällt böjt sig.

Bakgrunden är att Yle avslöjat att statsministerns familj har kopplingar till gruvan Terrafame som åtnjuter stora statsstöd. Statsministern har skickat ett 20-tal mejl till Yles reporter Salla Vuorikoski, som granskat Sipilä bindningar, där han bland annat konstaterar att han har noll förtroende för Yle. Flera av meddelandena skickade statsministern mitt i natten mellan fredag och lördag. Mejlen var så pass absurda så hon funderade på om statsministerns mejl var kapad. Reportern ansåg att hon hade flera nyheter som hon ville berätta om statsministern.

Det ansåg inte Yles ledning som lade två nyheter på hyllan, med hänvisning till att Yle redan rapporterat väldigt mycket om Juha Sipilä och hans koppling till Terrafame-gruvan. Dessutom har Yles ledning också gett programledaren Ruben Stiller en skriftlig varning för att han förberedde ett tv-program om Sipilä och hans kopplingar till gruvan Terrafame som stred mot Yle nyheters och aktualitetsprogrammens fastslagna linje, skriver Suomen Kuvalehti.

Sipilä försvarar sig nu med att han reagerade känslosamt eftersom hans familj utsatts för en hård granskning under den senaste tiden. Statsministerns beteende är oacceptabelt. En högt uppsatt politiker ska tåla kritik och att bli granskad. En statsminister ska inte vara snarstucken. Vilken silkeshandskebevakning hade Sipilä egentligen förväntat sig? En egen tv-show där han berättar för folket om hur allt står till? En sådan fick han ju förvisso av Yle förra året. Motiveringen var att nya tider kräver moderna sätt att kommunicera. Att en statsminister sitter i en direktsänd tv-sändning och dikterar hur läget i landet är utan en enda motfråga är inte modern kommunikation, snarare motsatsen. Under gårdagens presskonferens ställde Yles reporter också frågan om hur relationen mellan statsministern och Yle ser. Statsministern skrattade bort frågan och sade att hans relation med Yle är bra. Det är det här problemet kokar ner till från Sipiläs sida. Statsministern inser inte ens att han trampat i klaveret. Yle behöver inte åtnjuta statsministerns förtroende. Yle ska vara fritt från partipolitiska kopplingar. Yles existens och verksamhet ska inte påverkas av vem som är statsminister. Tyvärr är inte statsministerns agerande det största problemet. Yles agerande och tystnad är minst lika anmärkningsvärd. Under gårdagen försvarade sig Yles chefredaktör Atte Jääskeläinen med att Yle redan rapporterat om att Sipilä misstänks för jäv i samband med att det framkommit att hans familjemedlemmar har kopplingar till gruvan Terrafame. Därför ansåg chefredaktören att Yle skulle trappa ner på sin rapportering.

Nyhetsprioritering är ingen exakt vetenskap. Men att statsministern skickar ett 20-tal meddelanden till en enskild reporter är anmärkningsvärt. Att statsministern, landets högsta politiska ledare, dessutom säger att han har noll förtroende för Yle är under hans värdighet och under all kritik. Att Yle rapporterat mycket om jävsfrågan räcker inte som förklaring. Det relevanta i nyheten är att berätta för finländarna hur statsministern beter sig när han inte är nöjd med rapporteringen. Yles lednings agerande tyder på en journalistisk ryggradsstyrka jämförbar med överkokt spaghetti. Jääskeläinen svarade inte på de relevanta frågorna i går: varför berättade inte Yle om statsministerns påtryckningar gentemot en enskild journalist mitt i natten?

Den stora förloraren i sammanhanget är Yle och journalistiken. De etablerade medierna genomlider en stor förtroendekris och det här spär på konspirationsteorier om att medierna är maktens knähund. Att public service-bolagets trovärdighet, med all rätt, ifrågasätts gagnar bara fusksajter som påstår sig leverera objektiva nyheter. Därför är det ytterst beklagligt att landets skattefinansierade public service-bolag inte klarar av att leva upp till Journalistreglernas första punkt: ”Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället”.

Sipiläs och Yles agerande visar med all önskvärd tydlighet hur viktig den mediala mångfalden är. Nyheten hade aldrig kommit ut om det var upp till Yle. Men tack vare tidningen Suomen Kuvalehti kom både statsministerns och Yles beteende upp till ytan för diskussion.