Visit Åland – organisationen som sköt sig själv i sank
En sorglig tillställning.
Det var en av kommentarerna efter gårdagens medlemsmöte i Visit Åland.
En annan att medias rapportering i förhållande till det faktiskt inträffade och tonen i diskussionen varit synnerligen faktabaserad och återhållsam.
Den med förkrossande majoritet avsatta styrelsen ser sig själv som offer i en förtalskampanj med syfte att stoppa utveckling och förändring inom Visit Åland.
Den vinnande falangen ser sig som upprensare i ett träsk av vanstyre och oegentligheter.
Ingendera parten gick med äran i behåll ur kalabaliken. Ingen lyckades förhålla sig distanserat, kyligt och med föreningens intressen för ögonen, varken under de gångna månadernas bråk eller under det tumultartade mötet på onsdagen.
Det fanns i diskussionen en hätsk, personlig och elak ton som förtog alla sakargument och reducerade möjligheten till försoning och återuppbyggnad till ren pajkastning.
Det stod helt klart redan före mötet att den sittande styrelsen skulle avsättas. Med tanke på de missgrepp som framkommit var det korrekt, och det är bara att beklaga att kunskapen om föreningsformen, om lagstiftningen och om vikten av formalia var så låg att styrelsen för varje steg de tog trampade djupare ner i träsket.
Det betyder inte att allt de gjorde var fel, eller att inte ett gott arbete gjorts inom organisationen under året. Det har ju varit kompetenta människor på jobb som under hela kalabaliken gjort sitt bästa, trots oddsen.
Den inslagna vägen, där man förändrar marknadsföringen av Åland i takt med tiden, är helt riktig. Det finns delar som blivit eftersatta under året, möjligheter och pengar som förblivit outnyttjade. Det finns fortfarande obesvarade frågor kring vd-lönen, och det är inte omöjligt att det blir ett juridiskt efterspel av det hela.
För Visit Åland skulle man önska att det nu, med en ny styrelse, blir tid för återuppbyggnad av förtroende, verksamhet och samsyn.
Tyvärr kommer det knappast att bli så. Genom sitt agerande har både medlemmar och styrelse visat, än en gång, att föreningsformen är både för krånglig och för utsatt för interna stridigheter för att organisationen ska fungera effektivt som marknadsförare av Åland.
För landskapsregeringen som finansiär kan det inte vara annat än självklart att man överväger en upphandling av destinationsmarknadsföringen från en annan eller flera andra parter, och att Visit Åland kanske blir kvar som en branschorganisation med uppgifter som fortbildning och intressbevakning på sin agenda.
Tre saker som man kunde ha gjort annorlunda för att slippa hamna där man är i dag:
1. Bättre ordning på protokoll och formalia.
2. Verklig kommunikation inom styrelsen. I sak, vad gäller riktningen framåt för Visit Åland verkar man vara överens. Man borde inte ha lyssnat så mycket på rykten och konspirationer om varann.
3. Presentationen av styrelsens arbete och visioner borde naturligtvis ha skett före medlemsmötet, med flera dagars marginal. Då hade folk hunnit bekanta sig med det, fundera, prata med varann och komma till sansade beslut. Det var en taktisk miss som kostade den avgående styrelsen jobbet.
Förlorare är inte den ena eller den andra falangen, utan Visit Åland som helhet och Åland som destination. Och skuldbördan, den får alla inblandade ta på sig.
