DELA

Vinstintresse av godhet eller ren kapitalistisk ondska

Är det fult att göra vinst? Eller är det vinstintresset som är samhällets grundsten? Är all kritik av vinstintressen kommunism, och allt försvar av den hjärtlös girighet?
Denna diskussion pågår på flera plan i vårt samhälle just nu, och i flera medier, på Facebook och Twitter, i gammelmedia, i nätforum, vid kaffeborden.
Låt oss något lite reda ut på begreppen, utan att bli gälla i tonen, i denna frågan som i evinnerlig tid eller åtminstone sedan den politiska högern och vänstern växte fram, varit den viktigaste i vårt samhälle.

Kanske kan man säga så här: högerns problem med vinstintresset är moraliskt. Om man hävdar att det alltid, i alla lägen, utan restriktioner är vinstintresse och strävan efter personlig ekonomisk framgång som är samhällets viktigaste drivkraft, då får man problem med moralen. Får man tjäna pengar på allt? Till vilket pris som helst?
Har man ansvar för andra människor (arbetstagare, arbetslösa, sjuka, fattiga) i sin strävan att förbättra och förmera sin lott, eller är det alltid bäst för samhället om alla driver sina egna intressen?

En extrem marknadsliberalism av det snittet är sällsynt idag (om man undantar tidningen Ålands ledarsida där den tycks utgöra normen). Den åländska högerns sociala samvete är på intet sätt obefintligt. Snarare låter våra högerpartier ofta närapå socialliberala, och ligger ljusår ifrån den rövarkapitalism som präglade industrialiseringens första århundraden.
Vänsterns problem med det onda vinstintresset är främst ekonomiskt. Stora och små företag har, oreglerade, ofta större ekonomisk framgång och tillför mer pengar till den samlade ekonomin, pengar som kan användas till gott. En rent socialistisk samhällsekonomi har inte visat sig framgångsrik, liksom inte heller en ohämmat växande offentlig sektor.

Finns det en medelväg?
Naturligtvis. Vi lever i den. Den nordiska välfärdsmodellen, som nu röner uppmärksamhet världen över, bygger på ett kraftigt reglerat, ibland stödberoende näringsliv, på ett högt skatteuttag och en stark offentlig sektor, men också på ett privat näringsliv som det ingalunda gått illa för. Marknaden är inte ensam aktör, utan också den offentliga sektorn i mycket hög grad.
I skärningspunkten finns samma fråga som förut: På vad och hur mycket pengar kan man tjäna utan att det blir moraliskt? Kan man alls sätta en moralisk aspekt på vinsten. När ska man i så fall göra det.

Från högerhåll är svaret nej. Det är inte fult att tjäna pengar. Det är det viktigaste som finns. Att känslorna svallar så höga om någon ändå luftar kritik, som när Barbro Sundback på sitt typiska sätt ändå gör det, elakt, giftigt och obekvämt, är att det känns obekvämt att inte få stanna på den goda sidan, att få kritik och kanske förlora väljare på det man upplever så djupt orättvist – att man tycker att det är bäst om pengar får förmera sig ifred, och att det är bättre om privata tjänar pengar och producerar tjänster än om samhället gör det.

Och det är ändå, sakligt formulerad, en viktig fråga. Är det rätt att ett privat vårdbolag som Carema i Sverige ska göra en vinst på 900 miljoner kronor på att producera vård som betalas med skattemedel?
Är det rätt att företag som betalar ut stora dividender till sina ägare får samhällsstöd, som Viking Line ett bra år?
Kan allt gott mätas i pengar?
Eftersom svaret självklart är nej – hur ska det då mätas, det som inte kan mätas i pengar men ändå har ett värde.
Svaren vore intressantare om de inte avlossades ur ideologiska skyttegravar.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax