Vinst för samhällsmedel en intressant diskussion
Är det skamligt för ett privat bolag att göra vinst om skattemedel är inblandade? Två exempel på detta diskuteras i dagens ledare.
Låt oss fundera nu på näringsliv, skatter, bidrag, privatisering, upphandling och vinstintressen.
Det är komplicerade saker, men det finns många som gärna vill att att de ska förefalla ännu svårare än de är. Som tidningen Ålands chefredaktör Niklas Lampi.
Om sanningen ska fram, och det ska den ju, så handlar det om olika åsikter.
Eller om åsikter som anpassas till det/den man för ögonblicket vill komma åt.
Vi tar två exempel från förra veckans debatt som är lite intressanta.
Den ena Viking Lines statsstöd, och det faktum att det mesta av stödpengarna utbetalas i form av återbetalning av skatter och sociala avgifter. Inte allt, det återstår åtskilliga miljoner i miljöstöd och varvsstöd och vad det nu kan vara.
Det andra att företaget Röde Orm, som i en upphandling fått uppdraget att driva stadens busstrafik enligt de specifikationer som kunden uppställt. Att det utbetalats dividend från Röde Orm ansågs i tidningen Åland och i påföljande kommentarer som ett riktigt skamligt avslöjande, värdigt både falsettoner och indignation.
Vi börjar med Viking Line. Det är helt riktigt att den så kallade restitutionen eller sysselsättningsstödet som Viking Line får är en återbetalning av erlagda skatter. Det är också riktigt att denna restitution sker i samklang med EU-lagstiftning, som möjliggör en sådan stödform.
Lika fullt är det ett stöd. Inte många andra företag kan få tillbaka pengar man betalat in till den gemensamma kassan, och det är inte ett nollsummespel, utan en kostnad för staten.
Det finns naturligtvis orsaker till stödet, som sysselsättning och inhemska arbetsplatser, som konkurrenssituationen inom sjöfarten, som sjöfartsklustrets betydelse för det finländska näringslivet.
Det som inte är självklart, långt därifrån, är att ett Åland med egen beskattningsbehörighet skulle ha råd att återbetala en så stor del av sjöskatterna som Finland gör, givet att sjöfarten utgör en så massiv del av den åländska ekonomin.
Och, Niklas Lampi, visst måste man väl ställa frågan om inte en så massivt bidragsberoende näring som sjöfarten är riktigt sund, särskilt med tanke på överkapaciteten, de pressade priserna och de miljoner som trillat in ägarnas fickor genom åren?
Som motpol har vi då stadsbussen. Ett privat bolag som i en upphandling fått ansvar för stadens busstrafik. Man har ett avtal om turtäthet och turlista och vilken trafik Mariehamns stad vill ha för sina satsade pengar. Ingen har hävdat att kontraktet brutits eller trafiken inte skötts till belåtenhet. Fram tills i dag har en politisk majoritet i staden varit för gratis busstrafik inom Mariehamn. Den frågan kommer att diskuteras även i årets budgetbehandling, och kanske blir beslutet ett annat, men gratis blir det förstås inte ändå för samhället.
Detta eftersom man från politiskt håll vill att det ska finnas en busstrafik i staden, men inte kan hitta en privat aktör som kör den utan subventioner.
Antingen så privatiserar man, och då måste de privata bolagen kunna göra vinst även med skattemedel i potten, eller så driver man verksamhet i egen regi,inte nödvändigtvis billigare.
På goda grunder kan man hävda att det finns delar av samhällets grundansvar, som utbildning, vård och omsorg, som inte borde privatiseras för att ett vinstintresse i det sammanhanget kan leda till omänskliga konsekvenser.
Nu är det busstrafik vi pratar om. Varför är det plötsligt fult med en vinst just där?
