DELA
© Nya Åland

Vilken pryl faller vi för efter mobiltelefonen?

En gång i världen var det Sibelius som gjorde Finland känt ute i världen. Nu är det Nokia med mobiltelefonen. Vad blir nästa innovation?
Nokias kvartalsrapport i torsdags visade på en ofattbar vinst – 2,4 miljarder. Tack vare en pryl. Månntro inte en rad företagsledare gärna skulle ha en sådan pryl i sortimentet.
Kan det fortsätta så i all evighet? Man tycker marknaden skulle bli mättad någon gång, även om det kommer ut nya modeller och folk byter upp sig. Så vad blir nästa pryl?

Samma dag som Nokia kom med kvartalsrapporten intervjuades professorn i företagsekonomi vid Åbo Akademi Alf Rehn i radio. Det var han som resonerade kring vad som blir nästa ”pryl”. Att innovatörerna bryr sin hjärnor är helt klart. Vad nytt kan man hitta på som blir lika attraktivt världen över.
Vad innovatörerna är ute efter var ingen hemlighet för Rehn; något som intresserar män i den yngre medelåldern, 35-åriga män som Rehn själv.
– Klart att det går åt pipan, säger han.
Män i den yngre medelåldern är helt säkert den grupp som intresserar sig mest för prylar, men den stora grupp man enligt Rehn skall satsa på är pensionärerna. Där finns en växande grupp konsumenter, både antalsmässigt och penningmässigt. En mycket stor grupp.
Problemet är att pensionärer inte är lika intresserade av prylar, inte alls lika imponerade som de medelunga männen. Inte vill de ha mobilen till annat än att ringa med, inte går de omkring med musik i öronen när de handlar mat. Så hur skall man kunna erövra världen via dem?

Rehn gav ett exempel. Hans farmor/mormor har ett tipptopp modernt kök som hon kan utnyttja bara till en liten del.
Hon är inte den enda. Lådor är för lågt nere, skåp för högt uppe, diskbänken obekväm om man inte har precis den rätta längden. Och så finns det en rad fina maskiner som är så avancerade att man helst skall vara ingenjör för att förstå sig på dem.
Jaha. Och?
Uppfinn ett kök som fungerar för olika behov. Badrum, skåpsatser, bord, sittgrupper. I dag följer det mesta den friska, normallånga, normalbreda, normalseende och normalsovande människans standard.
Men hur många hör till den gruppen? Vi är för långa eller för korta, vi ser inte alla små knappar på alla manicker eller så är knapparna för små för våra fingrar. En soffa kan se skön ut, men ger efter ner till golvet när man sätter sig. Hur komma upp? Den som är ung med starka knän behöver inte bekymra sig om sånt. Men det finns andra.

Det finns bord som kan höjas och sänkas, köksbänkar, toalettstolar med mera. De är framtagna för handikappboende och garanterat inte billiga. Specialgjorda grejer.
Men för ”normalt” boende designar man inte den sortens inredning. Det är inte standard och blir det inte heller så länge inte någon gör någonting.
Sånt som inte är normalt, friskt och välfungerande är inte sexigt och skall inte ha design. Ungefär så verkar innovatörerna tänka. Och då blir det så. Men om man kan göra pengar på att ta fram lösningar som fungerar för olika sorts människor, om man kan sälja dem över hela världen, då blir det sexigt. Åtminstone borde det bli ganska bra.

Vem blir först med att satsa på massproduktion av individuella lösningar? Rubriken talar emot sig själv, bara det borde vara en utmaning.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax