Vikingbesked på riktigt eller bara på låtsas?
Tid fanns till slutet av juni att förhandla om fartygsköpen. Men besked gavs redan den 3 juni att det inte blir någon affär.
Har Viking Lines ledning gett upp för den här gången eller är detta ett försök att ytterligare sätta press på staten?
Det var klart från början att Viking Line inte skulle betala överpris för sina nybyggen i en tid när varven världen över går på knäna. Och när dessutom statsminister Matti Vanhanen lovade att staten ställer upp med stöd för att hålla igång varven, då var bordet dukat.
Men så för någon vecka kom den första varningen – stödet som staten kunde sträcka sig till räckte till för bara ett fartyg, inte två som Viking ville. Meningen är ju att byta ut de bägge färjorna på rutten Åbo – Stockholm.
Det där låter konstigt för en lekman. Det låter som att staten erbjuder ett visst belopp oberoende av hur stor ordern är. Ju mindre order, desto större andel i stöd?
I vilket fall som helst förstod man då att det inte gick riktigt bra i stödförhandlingarna. Och Viking, som inte nödvändigtvis behöver beställa nytt just nu, har ingen anledning att ta ett bud som man inte är nöjd med. Inte än.
Men konjunkturerna ligger inte på samma nivå många år i rad. Branschens egen prognos i vintras tydde på att läget är tillbaka på normal nivå 2015. Vill Viking ha billiga och bra fartyg så kan man inte vänta alltför länge. Eller så måste man vänta riktigt länge, till följande varvskris.
Att man inte gick in för att beställa ett fartyg nu och vänta med det andra till senare är lätt att förstå. Med ett splitternytt fartyg på rutten och ett som är slitet av 25 års trafik är det ganska lätt att gissa vad passagerarna föredrar. Skall det vara gammalt så skall det vara antikt, inte bara nergånget och uppiffat.
Men den intressanta frågan är om man verkligen har sagt nej eller om man taktikerar.
Viking Line har alla trumf på handen och råd att vänta. Varvets och de anställdas ställning är betydligt skakigare. Nu har man visserligen hopp om att få bygga en kombinerad isbrytare och oljesanerare för Ryssland, men det räcker inte för att ge sysselsättning åt alla vid varvet.
Så. Skall beskedet nu uppfattas som att det är över för den här gången och Amorella och Isabella får tuffa på i 10-15 år till?
Eller kom beskedet nu för att förhandlarna på den andra sidan bordet skall hinna samla sig till ett nytt och bättre bud så varvet kan ta hem beställningarna och sysselsättningen räddas innan tidsfristen för att slippa omfattande permitteringar löper ut?
När diskussionerna kom igång i januari kring eventuella nybyggen så konstaterades här i samma spalter att tidpunkten var den bästa tänkbara för Viking Line.
”Med så många viljor som vill samma sak (sysselsättning för varven) har Viking Lines ledning ett ypperligt utgångsläge. Det behöver inte hända något väldigt snabbt, man kan förmoda att någon = Viking vill pröva var gränsen för statsstöd går och det kan kräva viss utmattningstaktik.”
Viking Line är ett börsnoterat bolag som inte kan hoppa hit och dit beroende på humöret. Men också börsnoterade bolag måste få göra bra affärer om tillfälle ges. Och ha is i magen, om det behövs.
Allt tyder på att bollen ligger hos staten och varvet och att slutsignalen inte har ljudit ännu.
