DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Vi väntar på Centerns förslag

Landskapsregeringen har tagit fram tre förslag. Vilket är Centerns?
Arbetet med kommunstrukturreformen har gått i en rasande takt under ledning av den nya kommunministern Nina Fellman (S). I nuläget ligger prislappen på 200 000 euro.

Det är mycket pengar, speciellt i spartider. Flera oppositionspolitiker har därför frågat om man får valuta för pengarna när de framtagna uppgifterna baserar sig på Åsubs statistik.

I tidningen Ålands ledare ifrågasätter Fredrik Rosenqvist om landskapsregeringen har det politiska mod som krävs för att driva igenom reformen eftersom landskapsregeringen hittills bara satsat en massa pengar på utredningar. Vidare skriver Rosenqvist att för- och nackdelarna redan är kända.

Visst är det frågan om stora summor. Samtidigt är det också frågan om en av de allra största åländska reformerna i modern historia. Då är det inte bara rimligt, utan absolut nödvändigt att man baserar besluten på fakta. Att påstå att inga nya alternativ har kommit fram stämmer inte, åtminstone inte om man ser till den förvåning som rådde när fyra-kommunsalternativet lades fram strax innan midsommar. Då stod det också klart att skärgårdskommunerna är ekonomiskt bärkraftiga, något som åtminstone överraskade en del.

Hittills har kommunerna fått gå till finansministern med mössan i handen och be om mera pengar. Men nu blir landskapets ekonomi allt stramare och då ska det finnas ett regelverk för hur man gör när en kommun är konkursfärdig. Att landskapsregeringen tar fram ett för åländska förhållanden anpassat regelverk för kriskommuner är bra.

Den politiska debatten inte kommit i gång på allvar eftersom landskapsregeringen väntat på utredningen. När arbetet inleddes skrev den nytillträdda landskapsregeringen i sitt regeringsprogram att den vill skapa en ny kommunstruktur för att kommunerna ska bli ekonomiskt hållbara på lång sikt och att kommunerna ska kunna ge alla medborgare en likvärdig service.

Sett till de alternativ som nu lagts fram ter sig därför alternativ tre, med sju kommuner, sig osannolikt. På lång sikt blir alla kommuner inte bärkraftiga ekonomiskt och rättssäkerheten är en av de stora utmaningarna.

Den största splittringen finns inom Liberalerna och inom Moderat Samling där skärgårdskopplingen är starkast. Eftersom landskapsregeringen har en minimal majoritet på endast två mandat i lagtinget måste man hitta en kompromiss som samtliga kan gå med på. Därför är det ytterst osannolikt att alternativet med en kommun blir det gällande. Det naturliga valet för landskapsregeringen blir därför fyra-kommunsalternativet, förutsatt att man hittar en överenskommelse inom infrastrukturen.

I gårdagens Nya Åland sade Centerordförande Jörgen Pettersson att han inte förstår vitsen av en kommunsammanslagning. Han tillade att de små kommunerna hamnat i skottgluggen medan ingen pratar om fördelarna med att slå ihop Mariehamn och Jomala. Det är visserligen sant att de mindre kommunerna, med Sottunga i spetsen, uppmärksammats mest. Men anledningen är ju den självklara: Sottunga får inte ekonomin att gå runt.

Däremot har Pettersson rätt i att man kunde spara mycket genom att slå ihop Mariehamn och Jomala. Anledningen till att den frågan inte kommit upp är att den är en av de svåraste knutarna inom landskapsregeringen. Men det betyder inte att den politiken inte ska drivas, om Centern menar allvar.

Några egna , konstruktiva, inspel i debatten har Centern däremot inte kommit med. Inför valet sade dåvarande Centerordförande Harry Jansson att han kunde tänka sig sex kommuner. Var det bara valfläsk för att optimera chanserna att komma in i den nya landskapsregeringen eller låg det någon sanning i uttalandet?

Om Centern vill vara med och utveckla Åland vore det klädsamt att man kom med egna förslag. Hur vill man att kommunerna med riktigt skral ekonomi ska klara sig när landskapets skattkista sinar?